Det är den åttonde mars idag och därmed Internationella Kvinnodagen. Jag finner det tragiskt att en sådan dag behövs, men det gör den. Är inte det lite deprimerande?
Förra året hyllade jag kvinnliga förebilder lite extra och skrev om Lena Sundström, Johanna Koljonen, Jenny Strömstedt, Carina Berg, Katarina Wennstam, Birgitta Ohlsson, Gudrun Schyman, Yvonne Hirdman och Maria Sveland. Klicka gärna på länkarna för att läsa lite nätkärlek.
Idag hoppas jag hinna få ihop några fler hyllningsinlägg, men bjuder så länge på de som skriver i DN idag, som Nina Björk, Kajsa Ekis Ekman och Mina Masri.
För mig är kvinnodagen ingenting att fira, men en dag att lyfta det behov av förändring som finns i Sverige och i resten av världen.