Möt Colin Fischer

I boken I huvudet på Colin Fischer får vi möta pojken med samma namn. Colin har Aspbergers syndrom, en diagnos som numera inte ges i Sverige. Här ska Aspbergers syndrom ingå i diagnosen autismspekrumtillstånd.

Jag har mött många elever som Colin och tycker att Alex Edward Miller och Zack Stentz ger en sannolik bild, i alla fall för mig som utomstående.

Det typiska är den totala ärligheten. Colin påpekar till exempel för Melissa, i hans skola, att hon fått större bröst och inser att hennes reaktion inte är att hon blir nöjd, utan snarare generad. I en bok antecknar han människors reaktioner, för att på så sätt lära sig ett ”normalt” beteende.

Författarna reflekterar själva över Colins beteende och låter också honom själv göra det. Precis som titeln antyder, får vi verkligen ta plats i någons huvud.

”Men”, sa Melissa. Men var ett utfyllnadsord, ett sådant som folk stoppar in för att göra en paus i samtalet och ge sig själva mer tid att komma på vad de egentligen vill säga i sammanhanget. Colin använde sällan utfyllnadsord.

I boken finns också fotnoter som förklarar mer. Charmiga fotnoter, tycker i alla fall jag som absolut älskar sådana. Till exempel förklaras skillnaden mellan affektiv och kognitiv empati, där Colin endast känner det senare, dvs en intellektuell förståelse var andras lidande, inte en känslomässig.

Men I huvudet på Colin Fischer är inte bara en bok om hur han är, utan vad han gör. En pistol hittas i skolans matsal och Colin tror inte att den som anklagas för att ha tagit dit den är skyldig. Visserligen är den anklagande en riktigt otrevlig person, men han är oskyldig och det tänker Colin bevisa på sitt eget, mycket systematiska, sätt.

Jag tycker om I huvudet på Colin Fischer. Det är en smart, underhållande och faktiskt också spännande bok, som jag hoppas att många kommer att läsa.