Om en splittrad familj

En mamma har dött och en dotter tar sig till hennes hus tillsammans med sin egen dotter. Vi förstår att deras förhållande är komplicerat. Nutiden blandas med barndomsminnen av en lycklig mamma och en äggjakt vid påsk. Fyra syskon som leker och ett liv som är ganska så fint i ett hus som är personligt och välkomnande.

Familjen heter Bird och består av mamma Lorelei, pappa Colin och barnen Meg, Bethan och så tvillingarna Rory och Rhys. Bedårande barn och glada föräldrar. Visserligen har mamma Lorelei svårt att skiljas från den trasiga plastpoolen, men katastroferna har ännu inte drabbat familjen.

Vi återser dem påsk efter påsk, fram och tillbaka mellan nutid och dåtid. Vi genomlever katastrofen och ser vad den gör med familjen. Läser brev från Lorelei till en Jim som vi inte känner och får se hennes bild av det som så många andra har åsikter om.

Lorelei älskar sitt hus och hon älskar saker. Det är den enkla beskrivningen av hennes tillstånd. Den mer komplicerade är att hon är livrädd att göra sig av med minska sak och att hon samlar för att desperat hålla fast vid minnen. Ännu mer komplicerat blir det när hennes samlande stöter bort de hon älskar mest. Hon blir fast i sin trygghet. Lorelei Bird i sin bur.

Lisa Jewell har med Fågelburen skrivit en mycket svartare bok än tidigare. Jag har följt henne sedan debuten och utvecklingen känns ganska naturlig. Jewell har aldrig varot den glättiga chicklitförfattare som omslagen ibland andats, hon har alltid haft ett djup. Som Jewell själv påpekade i söndagens Babel är det lätt att vifta bort böcker som vänder sig till kvinnor som ytliga. Det är synd för i varje genre finns guldkorn.

Familjen Bird är intressant att följa. Först känns de ganska anonyma och Lorelei är den enda som är karismatisk. Snart förstår jag att hon tar platsen från dem alla och de börjar växa, långsamt, men de växer. Några flyra, andra stannar och påskhelgen förblir central.

Kanske blir det lite väl många förvecklingar, men Jewell lägger pusselbitarna skickligt och förblir trovärdig trots att mycket av det hon skriver om tycks helt otroligt. Jag tycker mycket om Fågelburen och engageras i familjen Birds öde. Dessutom känner jag ett starkt behov av att rensa i röran.