”Jaha, och vart ska du resa då?” frågade Elsa plötsligt den blonda kvinnan som stressat slängt sig nedi sätet mitt emot. Hon bar stora solglasögon så Elsa kunde inte möta hennes blick.
”Till London. Och du?” frågade kvinnan och log.
”Jag ska också till London. När går ditt plan?”
”Kvart över tolv.”
”Jaha, då åker vi nog med samma”, sa Elsa och med klappande hjärta höll hon tummarna för att det skulle finnas platser kvar.
Väl framme vid Arlanda hoppades Elsa att hon i lugn och ro skulle kunna köpa en biljett.
Precis som i Sonjas sista vilja, står de äldre kvinnorna i centrum i Åsa Hellbergs tredje skönlitterära bok En liten värld. Änkan Elsa vill ut i den större världen och bestämmer sig helt sonika för att förfölja en annan resenär och se vart ödet för henne. Det blir flera resor och Elsa möter bland annat Isabella, en före detta filmstjärna och Sam, en medelålders man som slutat tro på kärleken. Lägg till Isabellas väninna Carina, Elsas son Claes, den galna Siri och ett filmsällskap så får du en historia med en massa förvecklingar och en rad slumpartade möten.
Jag tycker mycket om Elsa och roas av hennes väg ut i livet. Det är uppfriskande att som änka kunna skapa något nytt och bättre, men tragiskt att ha stannat i ett katastrofalt äktenskap. De andra personerna är också älskansvärda och beskrivningen av boken som en romantisk komedi stämmer bra. Ibland blir det dock lite för likt en fars med spring i dörrarna, när huvudpersonerna möts på de mest otroliga sätt, i de mest otroliga situationer. Jag förlåter dock Hellberg för det och tänker att just de slumpartade mötena ändå för handlingen framåt. En och annan ex-make hade jag kanske klarat mig utan dock.
En liten värld är en underhållande och trevlig bok, som skulle göra sig utmärkt som film. Inget djupt, svart och svårt, men inte heller bara ytlig underhållning.
Är lite sugen på den, tror du jag skulle gilla?
Tycker du ska läsa. Underhållande om än lite otroligt. Bra svenskt i en genre som annars nästan bara är engelskspråkig!