Den dagen jag fyllde tolv år inträffade en katastrof i Tjernobyl, Ukraina. Reaktor fyra i kärnkraftverket förstördes genom en explosion och ett radioaktivt moln spreds över Europa. Jag minns rädslan jag kände, kanske främst för att de vuxna var rädda. I Finland torde man varit ännu mer oroliga och det är där historien om Mariia och Mimi utspelar sig. De som blir vänner för att de helt enkelt bestämmer sig för att bli det och som sedan börjar känna mer än vänskap.
Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen är en bok att njuta av från första sidan. Historien om vänskapen och kärleken mellan två unga flickor beskrivs med ett udda, personligt och mycket vackert språk av en berättare som diskuterar hur hen ska skriva. Jag blev mycket imponerad och riktigt tagen av Huotarinens språk och roades av hennes experimentlusta.
2011 tilldelades Ljus ljus ljus Finlandia Junior, den finska motsvarigheten till Sveriges Augustpris för bästa barn- och ungdomsbok. Min enda invändning mot boken är att den kräver sin läsare. Vilken ungdom som helst kan inte klara det komplicerade språket och det experimentella berättarperspektivet, men för vana läsare blir det troligen en läsupplevelse utöver det vanliga. Det här är en fantastisk bok som jag hoppas når många läsare.