Nick Hornby är en gammal favorit, men Slam är den första ungdomsbok jag läst av honom. Vad jag förstår är det också hans enda, vilket jag kan tycka är lite synd, men kanske är det inte en bok primärt för ungdomar. Samtidigt som jag läste Slam gjorde en elev i nian nämligen detsamma och hon var inte jätteimpad. För långsam i mitten var hennes betyg och jag kan hålla med.
I början går det dock undan när sextonårige Sam följer med sin mamma på en fest och träffar Alicia. De blir tillsammans och har ett sådant där intensivt förhållande som man bara kan ha i tonåren. Till slut blir det lite för mycket för Sam och han tvivlar på att det verkligen är rätt.
Det är i det här velandet det blir lite segt, men sedan avslöjas det att Alicia är gravid och då tar det fart igen, förutom i Sams knepiga drömmar om livet som pappa. Drömmarna är visserligen underhållande, men de är väldigt lösryckta. Jag hade önskat att fokuset var mer här och nu. Det jag däremot gillar är att allt berättas ur Sams perspektiv. Han är en intressant person att följa. Jag tycker också om att läsa om hans mamma Annie, som även hon blev förälder väldigt tidigt. Hennes kärlek och oro är central.
Jag är kluven till Slam måste jag erkänna. Det är på många sätt en bra och viktig bok, men jag har lite svårt att ta till mig den. Allt går långsamt, men samtidigt för snabbt. Det blir mycket yta och lite substans tyvärr. Långt ifrån Hornbys bästa alltså, vilket är synd då ämnet är angeläget.