Jag har länge funderat på att läsa något av Juli Zeh, men det har liksom inte blivit av. Strax före semestern fick jag dock Stopptid av Weyler förlag och fick äntligen tummen ur att under flygresan hem börja läsa. Inledningsvis är det en ganska vanlig historia om Sven och Antje som har en dykskola på Lanzarote. De är ett par, men mer vänner än älskande. Det har känt varandra länge och liksom bara blivit ihop utan att passionen är särskilt stor. För Sven är det praktiskt att ha Antje som hjälp på och de är ett bra team.
Så en dag dyker två speciella gäster upp. En ung skådespelerska, Jola, som förbereder sig för en roll och hennes älskare Theodor, en känd men inte direkt produktiv författare. Hon refererar till hon som en gammal man, men han är tydligen 42. Ganska snart står det klart att deras förhållande är ganska destruktivt.
Det är Sven som berättar om dykresor, middagar, förbjudna känslor och gemenskap. Och så finns Jolas dagbok, där en helt annan historia berättas. Likt i Gone girl är det omöjligt att veta vad som är sant och när de två berättarna friserar sanningen. Effekten blir en mycket obehaglig läsning och jag hela tiden är på min vakt.
Zeh skriver utan krusiduller, med ett tempo som på samma sätt är snabbt och långsamt. Tio dagar följer vi huvudpersonerna och under dessa dagar förändras deras liv. Det händer inte så mycket på ytan, men inom personerna verkar det hända massor och läsaren får gissa sig till en hel del själv. Jag är ärligt talat inte säker på vad som egentligen händer på riktigt och vad som är fantasier. Vem kan vi egentligen lita på? Vem talar sanning? Vad är det egentligen som händer där på ön?
För mig som dessutom tycker att dykning verkar riktigt obehagligt och känner mig lätt klaustrofobisk när jag bara tänker på att andas under vattnet med tuber, blir det här extra obehaglig läsning. Stopptid är helt klart en av de bästa böcker, om inte den allra bästa, jag läst i år. Rekommenderas varmt. Jag kommer definitivt att läsa mer av Zeh och anar en ny favorit.
Kul att du gillade! Det här är min favorit av Juli Zeh.
Jag läste Fritt fall 2009 och tänker fortfarande på den ibland… En intelligent deckare benämnde jag den. Kanske att den här också är så? Reserverade den på bibblan nyss för säkerhets skull. Vill ju inte missa ett bra boktips!
Intelligent helt klart, men möjligen psykologisk spänningsroman, inte deckare.
Jag gillade också den här av Zeh, hon skriver väldigt otäcka böcker! Svåra att lägga ifrån sig. Jag vet inte om ”Spieltrieb” (typ ”leklust”) finns översatt men om den gör det är det ett hett tips!
Vet inte heller, men vill definitivt läsa mer! Välskrivet och läskigt!
Sen kommentar: Jovisst finns ’Leklust’ utgiven på svenska, till på köpet med ett kitschigt fult, småporrigt omslag som inte alls passar till innehållet. Min dåliga vana trogen läste jag bara halva, eftersom jag tröttnade. Jag stördes över författarens vilja att framstå som smart, en egenskap hon har gemensamt med de flesta i bokens persongalleri. När alla i en bok bara har som drivkraft att blott vilja framstå som överlägsna alla andra i sin omgivning, ja, då blir det hela rätt enahanda till slut. Men jag läste inte hela, som sagt. Vad boken handlar om? Jag hörde några avsnitt av ’Stopptid’ när den gick som radioföljetång. Kan väl säga att ’Leklust’ kretsar kring samma tema, fast i skolmiljö.