Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen Sarah Dessens böcker. Väldigt mycket till och med. Det går dock inte att komma ifrån att mallen alltid är densamma, eller i alla fall snarlik. Tonårsflicka med annorlunda namn kommer till ny plats, ofta pga att föräldrarna bestämt flytt. Inte sällan handlar det om skilsmässor eller nya äktenskap och huvudpersonen har i princip alltid ett trassligt förhållande till minst en förälder. På den nya platsen träffar huvudpersonen ganska udda kille som hon efter mycket om och men blir kär i. Ungefär så. Alltid.
I Du glömde säga hej då heter huvudpersonen Mclean, men det har hon inte kallat sig på länge. Sedan hennes föräldrar skildes och mamman fick en ny familj, har Mclean och hennes pappa flyttat en massa gånger. På varje plats har hon använt sitt andranamn, Elizabeth, i olika former och därmed sluppit vara sig själv. Eliza var ganska lik henne själv och blev snabbt populär bland partyfolket, Lizbet var istället en estet med knallrött läppstift som rökte, som Beth var hon sekreterare i elevrådet och en duktig elev. Vem skulle hon bli nu? Det slumpar sig så att hon faktiskt blir Mclean och försöker vara sig själv, vem nu det är.
Jag tycker om Mclean och hennes pappa. Deras lite annorlunda förhållande är trovärdigt och trevligt att läsa om. Det komplicerade förhållandet till mamman som valde en annan familj är helt klart infekterat och beskrivs bra av Dessen. Det är en konst att beskriva ett komplicerat tonårsliv, utan att för den delen skriva en deprimerande bok. Det finns en lätthet i Dessens böcker som gör dem extra trevliga att läsa. Det är skönt att inte bara få det glassiga, men inte heller bara det svarta.
Kanske har du någon tonåring i din närhet som behöver sommarläsning? Då är Du glömde säga hej då, eller någon annan bok av Sarah Dessen för den delen, ett utmärkt val.