Tigern i Galina är Téa Obrehts debutroman, som gav henne Orange Prize for Fiction 2011. En bok som egentligen inte borde passa mig, med tanke på hur mycket den svävar mellan fantasi och verklighet, men faktum är att jag gillade den skarpt.
Originaltiteln är The Tiger’s Wife och på ett sätt är det en tydligare titel, då tigerns fru är central i historien. Det är också mannen som inte kan dö och Björnen, som faktiskt är en ganska vanlig man. Vem är då tigern? Ja, se det funderade jag mycket på. Helt enkelt en tiger, någon att skylla på, eller en symbol för något helt annat?
Huvudhistorien är den om Natalia och hennes morfar. Nu är hon vuxen och arbetar som läkare. Hon ska bege sig till en liten plats för att vaccinera barn. Morfadern har också gjort en resa och på den avlidit. Han var gammal och sjuk, men hans fru hade aldrig fått veta hur sjuk han var. Nu väntar hon på att han tillhörigheter ska återfås och är inte nöjd med att dotterdottern kanske inte hinner hem med dem till begravningen.
Vi befinner oss någonstans på Balkan. Ett kirgshärjat Balkan där folkgrupper ställs mot varandra. Samtidigt är de ganska lika och den gamla folktron verkar stå över alla moderna religioner. Många år tidigare växer en pojke upp i Galina, en fiktiv by, under ett annat krig. En tiger rymmer, pojken fascineras och kanske är det därför han bär med sig ett exemplar av Djungelboken under resten av sitt liv. Pojken är Natalias morfar och hans historia formar henne.
Vi bubblade om Tigern i Galina idag och vi hade helt klart mycket att diskutera. Av de fem deltagarna fick den tre fyror, en trea och en lade ner sin röst då hon inte hunnit läsa klart. Vi pratade en del om konflikter på Balkan, som vi tyvärr visste för mycket om och funderade över varför Ohbreht väljer att inte placera händelserna i en verklig stad, eller ens i ett namngivet land. Kanske för att historien ska kunna tolkas på många sätt och inte i första hand vill välja sida. Krigen finns i bakgrunden, men står aldrig i centrum. I alla tider har människorna väntat på ett krig som egentligen varken har en början eller ett slut.
Jag tyckte mycket om Tigern i Galina. Oväntat mycket. Obreht har skrivit en fantasifylld, men ändå aktuell och relevant bok som går att läsa som en skröna, men också som en allegori där världspolitik blandas med vardagen och sagan. Det är en på samma gång mycket komplicerad, som lättsam bok. Inget att slöläsa men inte heller gör den anspråk på att vara djup eller svår. Jag är djupt imponerad av denna debut som definitivt förtjänar alla priser och nyfiken på vad Obreht ska hitta på nästa gång.