I Sofia Nordins Spring så fort du kan återvänder hon till världen där alla dött i febern. Alla utom Hedvig och Ella, som vi träffade i En sekund i taget. Nu visar det sig att de inte är ensamma trots allt, även Ante lever och de tre unga träffas. Snart bjuder flickorna in Ante att bo med dem på gården och trots att det är trevligt är det långt ifrån problemfritt. Trots allt elände växer nämligen känslor mellan de tre och snart befinner de sig i något av ett triageldrama om än ett mycket oskyldigt sådant. Det är absurt, men samtidigt både naturligt och ganska fint att kärleken överlever till och med jordens i princip totala undergång. Samtidigt kan kan jag inte låta bli att tycka att det gör Spring så fort du kan till en ungdomsbok bland andra, istället för att sticka ut på det sätt som En sekund i taget gjorde.
Lite spännande är det dock med alla utflykter på häst till staden som inte längre lever. Där träffar de ett syskonpar som bosatt sig i ett köpcenter och snart blir gården något av ett kollektiv. Friktionen mellan de överlevande är påtaglig och de tycker ofta olika. Ella börjar längta bort och hennes rastlöshet genomsyrar boken. Spring så fort du kan är visserligen Antes bok, men det är Ella som tar över trots allt. Det går liksom inte att värja sig mot henne. Lite tråkigt tycker jag dock att det är att Hedvig får så lite plats. Jag hoppas att hennes historia får ta mer plats i kommande böcker, för visst måste det bli en fortsättning?! Det är upplagt för en mycket spännande sådan och jag blir besviken om jag inte får veta hur det går för Ella, Hedvig, Ante och de andra.