Att hamna på samhällets botten är enligt Kristian Lundberg alldeles för lätt. Tyvärr tror jag att han har rätt. I Yarden skriver han om sin tid i Malmös hamn, där han arbetar med dem som inte räknas. De som har tillfälliga anställning och är näst intill livegna. De som har räkningar att betala, men som knappt får pengar nog att leva på trots hårt arbete. De flesta har ett namn som antyder att de inte är riktiga svenskar. De tillhör ”dom andra”, de som Sverigedemokraterna och deras anhängare säger tar våra jobb. I bakhuvudet rör sig Jakten på svenskheten av Quaisar Mahmood och jag skäms.
Kristian Lundberg skyller inte på någon annan. Han hamnar på Yarden för att han behöver, men självföraktet gör att han tar allt ansvar själv. Som författare förstår jag dock att han känner behöver av att dokumentera sitt liv just där och då och ta läsaren med till ett Sverige i alla fall jag önskar inte fanns. Inte för att jag reagerar på jobbet Lundberg och hans kollegor gör, utan för beskrivningen av hur de utnyttjas av arbetsgivaren. Jag mår dåligt av osäkerheten och utbytbarheten. De ska vara tacksamma för att de har ett jobb och vara väldigt medvetna om att de inte räknas, utan kan ersättas när som helst.
Lundberg har länge tillhört gruppen ”författare jag inte läst, men nog skulle gilla”och nu är han helt enkelt en författare jag gillar. Hans språk är fantastiskt och jag imponeras av att han lyckas få med en så komplex historia på de få sidor Yarden innehåller. Vi tas med på en resa genom hans liv, från Yarden till hans barndom och tillbaka. Det handlar om klass och klassresor, men också om det faktum att vissa aldrig kommer att göra en sådan. En fascinerande resa fylld av ett sådant självförakt att jag blir riktigt oroad för författarens mående. Den som läser Yarden och även efteråt hävdar att Sverige inte är ett klassamhälle blir jag dock ännu mer oroad över.
Tycker det är bra att lågstatusjobb lyfts fram och visas upp, att han sedan blivit en berömd författare borde ju visa på att många tar ett jobb för pengarna, inte för att de inte kunde ha gått längre. Tycker det är lite skönt i all status och titelhets. Sen är det ju förskräckligt om de blir behandlade som strunt, vilket som du säger, säkert inte är ovanligt.
Han var på topp, ramlade ner och tog sig vidare. Det är en spännande historia.
Ok, att han var känd redan innan hade jag missat. 🙂 Men det är också en tänkvärd sak, alla kan få en dip i livet och man ska inte döma efter vad folk jobbar med eller har för titel 🙂
Nästan ännu mer tänkvärt! 🙂
Han var ju en berömd författare redan innan han tog jobb på Yarden… Men anledningen till att han ändå hamnade där är en annan och spännande historia som har med hans egen uppväxt och bakgrund att göra. Jag gillar Yarden jättemycket – fantastiskt språk och en viktig berättelse som behövde komma i ljuset!
Språket är verkligen makalöst.