Äntligen fick jag tummen ur att läsa Rörgast, den fjärde och sista (?) boken i Johan Theorins Ölandskvartett. Återigen återser vi Gerlof, den gamle mannen som jag tycker så mycket om och som finns med i alla fyra böckerna. Han bor egentligen på ett äldreboende, men får ibland lov att bo hemma. En sen kväll knackar det på hans dörr och en livrädd pojke hävdar att han sett ett skepp fullt av döda sjöman. Historien pendlar sedan mellan dröm och verklighet tills vi slutligen vet vad som hänt och varför. En mystisk hemvändare spelar en stor roll och bidrar till den kusliga historien.
Det är mitt i sommaren och vi träffar den rika familjen Kloss som äger hotellet, den unga kvinnan som arbetar som trubadur och DJ och fler än en hemvändare. Historien rör sig, som vanligt när det gäller Theorin, över tid och rum och jag gillar det jag läser. Faktum är dock att jag också glömt nästan allt av boken så här ett par veckor efter läsningen. Rörgast är snygg och välskriven underhållning för stunden, en perfekt bok för hängmattan, men den fastnar inte riktigt. Kanske spelar det ingen roll.