Johanna L på Bokhora skriver om sin svårighet att läsa böcker som utspelar sig i Storbritannien och jag vill minnas att hon även sågat det franska. Två av mina absoluta favoritmiljöer när det kommer till litteratur.
Jag läste ganska nyss Blood Harvest av S J Bolton och njöt av att läsa om den lite inskränka byn. Ett samhälle som är helt annat än sin amerikanska motsvarighet, som kanske bara Gilian Flynn och Elizabeth Hand kan mäta sig med. Söderns USA är för mig helt främmande, jag har svårt för de episka och storslagna som så ofta präglar amerikansk litteratur. I bokklubben bokbubblarna läste vi Gilead av Marilynne Robinson och det är en av de få bokklubbsböcker jag inte läst ut. Miljön den utspelar sig i gjorde ingenting för mig. Jag läser med glädje om New York eller någon av universitetsstäderna. Kan uppskatta miljöerna i böcker av Sarah Dessen eller Jenny Han, men annars undviker jag det mesta.
Ge mig istället Tana Frenchs ruffiga Dublin, Denise Minas Glasgow eller Peter james Brighton. Och London. Alltid London. Jag läser också mer än gärna om överklassen i början av förra seklet, den mijö där även Downton Abbey utspelar sig. Ge mig internatskolor, undertryckt homosexualitet, storslagna hus och tjänstefolk. Eller varför inte Nick Hornbys kluriga humor och ständiga musikreferenser, då känner jag mig hemma. Liksom i Roddy Doyles lite mustigare irländska humor.
Eller ta med mig till Paris. Låt mig skratta och gråta till de annorlunda människoöden som ofta skildras i fransk litteratur. Det babbliga och ofta långsamma som talar direkt till mitt hjärta. Jag tar också gärna en tur till de före detta franska kolonierna i norra Afrika, eller till Nigeria där motsättningar präglar vardagen. Jag absolut älskar nakenheten i Nina Bouraouis och Justine Lévys självbiografier, dras med i Anna Gavaldas innerliga skildringar av ensamhet, imponeras av Grégoire Delacourts sätt att skildra det svarta på ett roligt sätt. Det franska lynnet verkar passa mig, men författarna representerar definitivt inte den fjärdedel som gillar Front National. När kommer de franska böckerna som skildrar det Frankrike där ett sådant parti vinner mark? Eller för den delen ett Storbritannien som går samma väg, även om det skildras mer.
Vilka litterära miljöer föredrar du?
Jag tycker ofta det är spännande att läsa om nya och exotiska miljöer, men gillar liksom du det brittiska och franska. Jag tycker mycket om att läsa om miljöer i det ”gamla” Europa, om jag hittar en bra bok som utspelar sig i typ Wien, Berlin, Budapest, Rom osv blir jag glad. USA blir ofta lite för mycket av allt i. Och tror du förresten Front National konsumerar så värst mycket litteratur alls? 😉
Läser också helst europeiskt och föredrar Kanada framför USA. Skulle vara intressant att läsa mer politisk litteratur från Frankrike, inte skriva för FN, men kanske om.
Jag läser gärna om okända miljöer, om de beskrivs tydligt. Det bästa är när jag kan förstå människors känslor i böcker som utspelar sig i fjärran länder. Kanske är det då medelklasskildringar som fungerar för mig.
Håller med! Nya miljöer är härliga att läsa om.
Miljön är inte det viktigaste när jag läser en bok, men jag är helt enig med dig att de karga engelska, skotska och irländska byarna har en viss förtrollande effekt på mig. Jag kan liksom inte motstå dem.
Annars har jag som mål att försöka läsa böcker från så vitt skilda platser som möjligt i år. Men den anglosaxiska andelen är i klar majoritet.
Jag har samma mål i år, men det har blivit väldigt mycket svenskt och brittiskt ändå.
Det brittiska och irländska känns absolut hemma för mig också, mycket mer än USA. Ibland kanske lite för hemma, men försöker aktivt att bredda mitt läsande.
Det är skönt att läsa om miljöer som en är hemma i ibland, men även jag försöker bredda min läsning.
Definitivt europeiskt och helst brittiskt. Gärna arabvärlden också där livsöden fascinerar. USA försöker jag med igen och igen men det går sällan
Jag läser gärna amerikansk ungdoms- och underhållningslitteratur, men de ”stora amerikanska romanerna” är ofta för svulstiga för mig.