Therese på Pocketlover utmanade mig att stifta bekantskap med Neil Gaiman och läsa hans nyaste alster The Ocean at the end of the lane. Det är jag glad för, ty utan denna utmaning hade jag troligen avfärdat Gaiman som en typisk fantasyförfattare som inte passar mig. Då hade jag inte fått läsa denna makalösa historia om personer och händelser som påverkat en mans liv.
Huvudpersonen, en äldre man, vänder åter till sina barndomstrakter och beger sig en bondgård vid slutet av vägen, där en viktig vän bodde när de båda var barn. Dammen vid gården var en ocean och hennes släktingar var magiska. Pojken var ganska ensam och utsatt i sitt hem, där en ny nanny försökte ta över makten i familjen. Hos sin vän finner han trygghet och gemenskap.
Det är svårt att riktigt beskriva The Ocean at the end of the lane. Jag vet bara att jag absolut älskar Gaimans språk, dras med i den mörka, fantasifulla och vackra berättelsen och inte vill att den ska ta slut. Det är inte ofta man stöter på en saga som denna och jag rekommenderar er verkligen att läsa den. Och tänk inte så mycket på att den klassas som ungdomsbok, för det är helt klart en bok för alla.
Jag tycker också att den är fantastisk fin! Har haft svårt att komma in i hans författarskap förut trots att jag verkligen vill men den här gillade jag som sagt mycket. Kan tipsa om ”Coraline” också om du inte läst den, den får du leta i barnhyllan efter men den är fantastisk och lite lik Oceanen… i stämning och språk.
Många verkar förtjusta och det gör mig såklart nyfiken 🙂