Kvinnan i rummet är Jussi Adler-Olsens första bok om Avdelning Q, där den ganska klassiska litterära polisen Carl Mørck får i uppgift att lösa ouppklarade fall. Han är medelålders, bitter och ganska så jobbig att ha att göra med, vilket gör att placeringen är ett bra sätt för kollegorna att slippa honom. En inte så orginell person direkt när det kommer till deckare, men helt okej att läsa om.
Till sin hjälp får Mørck assistenten Hafez el-Assad, som ganska raskt går från att koka kaffe, till att bli en del av utredningen. Också ett klassiskt grepp att låta två väldigt olika karaktärer finna varandra. el-Assad är en lite annorlunda assistens än vi är vana vid i litteraturens värld och en bra balans till den buttre Mørck.
Även det här med att lösa gamla brott verkar vara en trend. I Kvinnan i rummet är det en ung och lovande politiker som varit förvunnen ett bra tag som ska hittas, död eller levande. Ganska spännande är det i och för sig, men inte så där väldigt originellt eller nyskapande. Nu har den här boken förvisso några år på nacken, så det är mycket möjligt att den var mer så när den kom.
Det här är en ganska vanlig, helt okej deckare. Välskriven, men den sticker inte ut. Jag kommer dock ge serien någon chans till, då den hyllats av så många. Sommaren är deckartid för mig, men kanske håller jag på att tröttna lite på genren.