Det är tisdag morgon den 11 september. Året är 2001. Claire är i skolan, Peter skolkar och Jasper ligger hemma och sover. De känner inte varandra, men händelsen som utspelar sig senare samma dag för dem samman.
Claire och Peter går på samma skola, men nu blir de nära vänner. Jasper har träffat Peter på en fest och fortsättning följer. Vänskapen som växer fram mellan dem handlar mycket om att tillsammans kunna överleva det som hänt, att få hjälp att göra det.
David Levithan skriver alltid bra och En bit av mig fattas är inget undantag. Vi möter tre uga människor och lär verkligen känna dem. Vi får veta mer om deras rädslor, deras kärlek och hur terrorattacken ställer mycket på sin spets även för dem som inte drabbades personligen. Hela staden drabbades, vilket jag självklart förstått, men inte fullt ut.
Det bästa med Levithans böcker är att han tar sina huvudpersoner på stort allvar. Han låter dem vara precis som de är och får allt att vara naturligt. Som Jaspers och Peters förhållande. Levithan skulle aldrig diskutera det faktum att de blir kära i varandra. De är inte med i boken som homosexuella alibin, vilket tyvärr är allt för vanligt, utan de hör hemma där oavsett vem de råkar förälska sig i.
Åerigen blir jag sugen på att läsa mer om 9/11 för att försöka förstå. Kanske i sommar.
”Laugh louder!”
”Think smarter!”
”Lover deeper!”
’cause Love is the Higher Law.
U2