Jag har läst en bok av Roberto Bolaño och kan lägga till Chile över de länder jag läst böcker från i år. Check. Att skriva om Amulett och vad den egentligen handlar om är svårare. På ytan är det enkelt. Året är 1968 och den filosofiska och litterära institutionen på ett av Mexico Cityd universitet ockuperas. På en av toaletterna sitter Auxilio Lacouture och där stannar hon i tolv dagar. När hon sitter där minns hon sitt tidigare liv och konstigt nog även sitt framtida. Där börjar konstigheterna. Är Auxilio en tandlös dam som fungerar som modersgestalt för de mexikanska poeterna, eller är hon endast en fantasifigur och vår ciceron genom den sydamerikanska och mexikanska litteraturhistorien? Vår Vergilius som leder oss genom kretsar, som ibland gränsar till helvetet.
Jag läser om Bolaño och förstår att sättet att skriva är typiskt för honom. Vi befinner oss mellan dröm och verklighet, mellan det totalt logiska och det absurda. Tiden tänjs och nuet kanske är framtid eller dåtid.
Så här står det på förlagets hemsida:
Den chilenske författaren Roberto Bolaño skapade under sin livstid en romanvärld med helt egna lagar, hallucinatorisk och skrämmande autentisk på en gång, där moståndet mot övergrepp och politiskt våld utgör själva bränslet i prosan.
Och ja, om jag hade ett språk som detta, skulle jag kanske beskrivit Amulett just så. Lite pretentiös beskrivning så klart och det får mig att tro att Bolaño når de mer pretentiösa läsarna.
Mig når han halvt. Jag dras med av det coola språket och alla vändningar som handlingen tar, men ibland vaknar jag upp och undrar vad det egentligen är jag läser. Det är lite galet och definitivt inte logiskt. Faktum är att jag går vilse gång på gång och har därför svårt att förstå författarens storhet. Annorlunda, absolut, men Amulett talar inte riktigt till mig.
Jag reagerade dock på att talet 2666 dyker upp i Amulett och läser mig till att Auxilio finns med i De vilda detektiverna. Kopplingar mellan böcker gillar jag, men jag är osäker på att jag kommer att läsa mer av Bolaño. Detta trots att Gabriella Håkansson i sin recension i DN, hävdar att det är den perfekta boken att börja med för den som vill utforska Bolaños författarskap. Hon kallar honom geni. Jag känner att jag missat något väsentligt.
Ikväll träffades Bokbubblarna för att prata om Amulett. Få tyckte om den. Ännu färre förstod den. Anna gillade språket. Linda avskydde allt. Jag känner mig lite mittemellan.
Åh, den har jag i min hylla! Och 2666 också. Båda är olästa, men tänker absolut försöka ge mig i kast med Bolaño i sommar eller höst.
Ska bli kul att se vad du tycker. Kan tänka mig att det är lite älska eller hata, trots att jag mest känner mig neutral.
Så ovanligt att den där andra Linda avskydde allt ;p