Som en mysig filt

Att läsa om Ruth Galloway är som att krypa in under en mjuk och varm filt i favoritfåtöljen. Hemtrevligt och mysigt. Kanske ett konstigt sätt att beskriva en bok om ond bråd död, men faktum är att Elly Griffiths lyckas med just det, att kombinera det trevliga och det brutala. För mig är det den bästa sortens deckare. Jag läste igenom mina inlägg om Griffiths böcker och nästan varje gång skriver jag att just den här boken är bäst hittills. Jag gör det igen, för The Outcast Dead är helt klart bäst hittills. Balansen mellan vardagsliv och yrkesliv är bra och fallen, både de i nutid och de historiska, engagerar. Lite sörjer jag att Cathbad flyttat och inte finns med längre, men han dyker upp och det är jag riktigt glad över. Han är nämligen min favorit!

I The Outcast Dead bjuds Ruth in att vara med i den amerikanska tv-produktionen Women who kill. Ett populärvetenskapligt program, vars programledare Corinna Lewis helst vill göra sensations-tv, medan den nya producenten Dani Phil, Ruths chef, vill mer än gärna stå i centrum, men Dani vill ha Ruth till hjälp för att bevisa att Jemima Green, aka Mother Hook, en ökänd barnamördare, kan ha varit oskyldig. Den historiska biten är mer intressant än vanligt och jag dras med i historien om Jemima Green.

Och så nutiden där Liz Donaldsons son oväntat dör. Hon menar att det handlar om plötslig spädbarnsdöd, men Nelson misstänker henne direkt för mord. Det som talar mot henne är att även hennes två tidigare söner dött som spädbarn. Samuel var sex månader gammal när han dog, Isac hade just fyllt ett och nu är det David, åtta månader, som dött. En ofattbar tragedi oavsett om barnen dött en naturlig död eller mördats tänker jag. Det Griffiths är så bra på är att lyfta det svåra och svarta, utan att för den skull sänka läsaren totalt. Det är omöjligt att inte engagera sig och när fallen har paralleller till poliserna, som att Judy och även Ruth för den delen, har små barn, blir känslorna ännu mer trovärdiga. När barn börjar rövas bort är spänningen total. Kanske ingen bok att läsa för nyblivna föräldrar alltså …

Ruths och Nelsons förhållande är mer än märkligt. De umgås tillsammans med hans fru och Kate står visserligen i centrum, men utan att veta vem hennes pappa egentligen är. Visserligen kallar hon Nelson för pappa, men det kallar hon å andra sidan fler män. Ruth funderar en hel del på hur hon ska svara när Kate frågar om sin pappa. Ruth träffar dessutom en ny man i denna bok. Deras möte är helt klart såväl intensivt som våldsamt.

För första gången får vi också träffa någon ur Ruths familj ordentligt, då hennes bror Simon kommer och bor hos henne tillsammans med sina två barn. Simon funderar över sitt äktenskap och kusinerna lär Kate att sjunga ”Glory Glory Man United”, sådant måste gillas. Det är också trevligt att få se en ny sida av Ruth och kanske är det det faktum att hon hela tiden utvecklas gör att böckerna om henne hela tiden blir bättre. Bara hon kan sluta viktnoja så förbannat. Å andra sidan är det kanske inte en helt ovanlig sysselsättning för kvinnor, men det blir ändå tröttsamt.

Flrutom det är The Outcast Dead riktigt bra läsning. Har du ännu inte läst något av Elly Griffiths måste du verkligen göra det i sommar. Och läs för allt i världen böckerna i ordning och gärna på originalspråk.