En av mina favoritgenrer är prosalyrik, dvs böcker som består av ett stort antal dikter som bildar en helhet. Nu har jag läst Shark girl av Kelly Bingham, som trots det fruktansvärda omslaget är en riktig höjdare.
Det är den 21 juni, en härlig sommardag i Kalifornien, som för alltid ska stanna i 15-åriga Janes minne. Hon är på stranden tillsammans med sin mamma och brorsan Michael. Hon har bråttom ner i vattnet, men väl i anfaller en haj henne. Michael lyckas få henne ur vattnet, men hennes högra arm är förlorad. I tio dagar ligger hon i koma och när hon sedan vaknar upp plågas hon av fantomsmärtor, men också av insikten att hon aldrig mer kommer att kunna använda sin högerarm. Innan olyckan vann hon en rad teckningstävlingar. Hur ska hon kunna måla nu?
Någon filmar attacken och snart blir Jane ”shark girl” med hela det amerikanska folket. Något hon knappast uppskattar. Det kommer brev från människor som säger att de älskar henne, något som gör Jane mer förbannad än glad, men också från människor som också varit med om svåra saker. På sjukhuset träffar hon Justin, en liten kille som förlorat sitt ben och han blir en av de få människor hon kan vara naturlig med.
En sommarmånad ligger Jane på sjukhuset och när hon kommer hem närmar sig skolstarten med stormsteg. Hon mår minst sagt dåligt över att vandra in i skolan utan armen och vet att alla kommer att anstränga sig för att inte glo och sedan behandla henne märkligt. Mycket av hennes farhågor blir verklighet, men det händer också saker som överraskar henne.
Shark girl är Kelly Binghams debut och det är verkligen en fantastisk sådan. Till större del består boken av dikter, men också av brev, telefonsamtal och tidningsnotiser får hjälpa till att berätta Janes historia. Jag absolut älskar flytet i språket och hur Bingham lyckas samla tillräckligt med viktiga detaljer för att bilda en helhet. Janes ångest, hennes funderingar, identitetskrisen och de små stunderna av lycka skildras på ett riktigt fint sätt. Jag tycker också om skildringen av mamman och hur hon verkligen försöker stötta sin dotter, men inte riktigt vet hur. Just det perspektivet gör Shark girl till en bok som definitivt passar inte bara för unga, utan också för deras föräldrar. Mammans ångest över att hon inte lyckats skydda sitt barn berör mig starkt.
Jag funderar på om jag ska läsa Shark girl högt för mina elever. Det skulle vara en bra högläsningsbok tror jag, en fin bok att lyssna till. Faktum är att jag läste boken högt för mig själv i huvudet, då det krävdes en röst för att känslan skulle komma fram ordentligt. Till min glädje upptäckte jag också att det kommit en andra bok om Jane som heter Formerly Shark girl och den vill jag helt klart läsa, gärna snart.
Inlägget publicerades ursprungligen på Litteraturmagazinet. Jag prövade faktiskt att läsa Shark Girl för mina sjuor i vår, men den var lite för svår. I dikter är varje ord så mycket mer viktigt och mycket står skrivet mellan raderna. Får testa med äldre elever istället.