Jag har försökt röra mig mer och då krävs ett sommarprogram för att glömma av hur tråkigt det är att springa. Under en av turerna gjorde Johan Croneman mig sällskap och han bjöd på en mycket underhållande program. Han talade bland annat om västervågen under 70-talet, som han menar är en myt. ”Alla” var inte alls vänster och att vara det kunde leda till konflikter. Intressant var också jämförelsen mellan journalisthögsskolan då och nu. Hur mycket som ifrågasattes och diskuterades då och hur lite som ifrågasätts och diskuteras idag. Croneman säger sig vilja berätta ”sanningen om 70-talet” och han ger en intressant bild.
Ett avsnitt som jag fastnade för var det om hans nära-döden-upplevelse och hur han därefter började leva på riktigt. Han vågade också tala om depression och kriser, som för Croneman kommit ungefär vart tionde år. Något som troligen är mycket vanligt, eller så talar jag bara för mig själv, men som aldrig tas upp.
Jag tycker mycket om hans historia om pappan och fotbollen, hur den sammanförde dem. Hur han inte besökt pappans grav, men ibland besöker fotbollsarenan där de alltid satt på samma platser.
Jag rekommenderar er definitivt att lyssna på Johan Cronemans sommarprogram, det var riktigt bra och tänkvärt. Överraskande bra.
Jag tyckte också att Croneman var bra! Jag är inte alltid riktigt överens med honom, men det var mycket bra. Blev också rörd av berättelsen om pappan och fotbollen.
Jag hade absolut inga förväntningar och hade inte tänkt lyssna, men jag drogs med i hans berättelser helt klart.
Jag hade inga förväntningar alls på hans sommarprat men storgrät redan vid berättelsen om hans pappa och sedan var jag fast. Verkligen att rekommendera!