Jag visste inte vem Athena Farrokhzad var förrän hennes diktsamling Vitsvit nominerades till Augustpriset 2013. Då mitt lokala bibliotek inte har boken måste jag erkänna att jag faktiskt inte läst den. Helst skulle jag vilja lyssna på den, då Farrokhzad är en person att lyssna till. Att lyssna till hennes sommarprogram var därför en självklarhet. Innan jag hann lyssna hade dock programmet väckt ilska. Den moderate riksdagsledamoten Gunnar Axén ville till exempel kasta ut sin tv genom fönstret.
Jag kan inte låta bli att undra om Athena Farrokhzads kritiker har lyssnat till mer än den första fem minuterna av hennes program. De menar att hon uppmanar till att skjuta borgare i nacken, mörda kungafamiljen och med våld störta regeringen. När jag lyssnade hörde jag en låt av Ebba Grön, förvisso i en coverversion som gör att texten, som definitivt är arg och våldsam, kommer fram väldigt tydligt. Betyder det att borgare bokstavligen behöver vara rädda för att Farrokhzad och hennes polare ska dra ut på gatorna och dela ut nackskott? Skulle inte tro det. Som Patrik Lundberg påpekar i sin kolumn är det bra mycket vanligare med våldtäkter än nackskott, men anmälningarna mot musik spelad på Sveriges Radio, som innehåller uppmaning till våldtäkt förekommer sällan om någonsin.
Athena Farrokhzads replik i Rummet har också väckt reaktioner. En rad i Beväpna er ersattes av ett pip. Så här förklarar Farrokhzad det:
Vi ville inte sjunga Zarah Leander, eftersom vi inte vill basha operasångerskor utan reell politisk makt, oavsett om hon sjöng för Hitler eller inte. Vårt modesta ändringsförslag till Sveriges radios jurister var ”Ja jag, jag hatar Peter Wolodarski, ja jag, jag hatar Johan Hakelius”. Mest för att det gick få fint in i rytmen, men det var tyvärr inte en förhandlingsfråga.
Våldsamt? Knappast. Provokativt? Absolut. Omoget? Lite. Jag tror knappast att varken Peter Wolodarski eller Johan Hakelius är rädda för att Farrokhzad ska skada dem på något sätt, de ser med all sannolik inte detta som ett hot. Perspektiv.
Om du lyssnar till mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du att märka att hon inte uppmanar till våld. Däremot uppmanar hon oss alla att fundera över vilket samhälle vi vill leva i. Jag vill också byta regering och när Farrokhzad säger sig vilja störta regeringen tänker jag att hon menar just det. Jag är också glad att det finns andra som orkar vara aktiva i den kamp mot främlingsfientlighet som pågår just nu. De som inte vill ha ett Sverige där ursprung har betydelse för status.
Om du lyssnar till mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du att märka att manuset är lysande. Att alla de dikter hon läser utdrag ur många gånger talar till dig från en svunnen tid, men ändå berättar om vårt samhälle. Du kommer att få fundera över vad solidaritet betyder idag och varför det ordet inte används lika mycket. Varför fler och fler röstar fram en regering som passar dem själva, utan att ta hänsyn till andras välmående.
Om du lyssnar till mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du också att fundera över varför detta blivit sommaren mest anmälda sommarprogram och vad det säger om det samhälle vi lever i. I en insiktsfull krönika i Hela Hälsingland sätter Lars Ragnar Forssberg ord på några av mina tankar:
Det var som om man fruktade att Athena F skulle komma upp på ledarreaktionerna beväpnad med k-pist och meja ner borgerlighetens slätkammade skribenter. Deras oförmåga att lyssna är beklämmande. Deras panikreaktioner illavarslande. Deras dövhet för en berättelse som handlar om ett Sverige långt bortom deras egen horisont djupt oroväckande.
Perspektiv.
Om du lyssnar till mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du kanske förstå att ditt Sverige inte alltid är andras Sverige. Att alla inte fått det bättre de senaste åren, utan att klyftorna tvärt om har ökat. Det gör att Farrokhzad måste genomföra det sommarprogram hon nu genomför, istället för att prata om träd.
Består Sveriges Radio av en samling vänstervridna personer som vill föra ut sin propaganda? Där delar jag inte Axéns uppfattning, men det gör jag å andra sidan troligen inte när det gäller andra saker av värde heller. Kanske är det tvärtom så att vissa åsikter blivit mer rumsrena än andra och att andra sommarprat borde ha genererat fler anmälningar. Athena Farrokhzad, Maja Karlsson och Ylva Karlsson, ansvariga för manus och musik i Farrokhzads sommarprogram anmäler Anna von Bayerns program från 28/7 och skriver så här i Aftonbladet:
När författaren och ”prinsessan” Anna von Bayerns program sändes en vecka efter vårt fick nyliberalismen ytterligare ett affischnamn i P1:s laguppställning: Hon hetsade mot skatt, förordade ett samhälle med ojämlik inkomstfördelning, ifrågasatte aborträtten och pratade om invandring som ett problem. Vi har nu gjort en anmälan till Granskningsnämnden för att få det prövat huruvida denna retorik, som förordar strukturellt våld, strider mot sändningstillståndet.
Jag applåderar detta. Åsikter som dessa är allt för vanliga idag och de är för mig mer provocerande och våldsamma än någonting som uttaldes i Farrokhzads sommarprogram.
Perspektiv.
Lyssna för att få höra en begåvad poet läsa poesi. För att få höra en medmänniska tala om det samhälle hon ser.
Om du lyssnar på mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du kanske komma till nya insikter. Hitta nya perspektiv. Kanske.
Hennes sommarprat var väldigt gripande och viktigt, men samtidigt har jag svårt för vänsterretoriken. Skulle en högerextrem få prata om att revoltera, störta regeringen och ta makten? Båda grupperna anser att deras åsikter är rätta och att målen helgar medlen. Att de är hotade av de andra och måste slåss. Egentligen har de kanske mer gemensamt än vad de/man tror. Vare sig höger- eller vänsterextremism har lett till något annat än lidande.
Jag kan hålla med dig i sak, men som Sverige ser ut idag är jag bra mycket mer rädd för högerretorik. Extremism är aldrig bra, då det ofta handlar om att andra grupper måste försvinna. Däremot tolkade jag inte programmet så, kanske för att jag i mycket delar Farrokhzads oro för den politiska utvecklingen och de ökade klyftorna.
Dessutom har Farrokhzad sagt i efterhand att hon menade pratet om att störta regeringen bokstavligt. Inte precis demokratiska värderingar.
Det är det inte.
Vilken bra text, Linda!
Tack!
Jag tycker att Farrokzhad är en vänsterextremist med lite romantiserad syn på våld. Uppfriskande i dagens samhällsklimat, men inget jag ställer mig bakom. Däremot var hennes utformning av texten och referenser till poesi djupt imponerande.
Utformningen av programmet rent språkligt och litterärt var definitivt imponerande.