Jakob fyller snart tio år. Han föddes lite drygt nio månader efter att hans bror Jakob dog, tio år gammal. På nätterna kommer brodern till honom och ibland vet inte Jakob om de är två personer eller en. Hans mamma verkar inte heller veta alltid. Vi vet att den förste Jakob dog och anar att den nye Jakob blivit totalt överbeskyddad av mamman som inte vill förlora sin son en gång till.
Hos sin pianolärare (som också var den förste Jakobs pianolärare) träffar den andre Jakob Miranda och de blir vänner. Mirandra lär honom att faktiskt våga ta några risker, om än väldigt små. Den andre Jakob är rädd för att dö. Det är en mpnad kvar tills han fyller tio.
Joanna Hellgrens grafiska roman Min nattbror är otroligt gripande. De två bröderna som aldrig träffats, lever ändå samma liv. Deras mamma lever för dem och pappan har flytt. Han tyckte säkert, som jag, att det var obehagligt när ett barn ersattes av ett annat med samma namn. Hellgrens illustrationer är enkla och effektfulla. De ger en extra dimension till texten och det är så en riktigt bra grafisk roman ska vara. Jag blir berörd, lite ledsen, men också upprymd, ty helt nattsvart är det inte.
Det finns en mängd olika trådar i boken och den väcker en hel del frågor. Som mamma tänker jag självklart på hur fruktansvärt det skulle vara att förlora ett barn och hur naturligt det egentligen är att överbeskydda det barn som finns kvar. Men att döpa ett andra barn till samma namn som det som dött är mer makabert än något annat. Stackars lille Jakob, som inte får vara en egen person. Stackars mamma, som inte har något annat kvar att leva för och som måste vara livrädd att förlora en son till. Och stackars pappa som förträngt båda sina barn.