En litterär hämnd

Erlend Loe är alltid galen, men kvaliteten på hans böcker är något ojämn. När han är bra är han något av det roligaste som finns, men ibland faller det lite platt. Senaste boken Inventering börjar lovande, tappar sedan lite fart, men tar sig igen. En bra historia, men inte Loes bästa. Roligast med Inventering är att den utspelar sig i en litterär miljö, med en författarhuvudperson som får Babba i Grand final i Skojarbranschen att framstå som både trevlig och charmig. Nina Faber är poet. En tidigare ganska framgångsrik sådan, eller i alla fall ansedd i de fina litterära kretsarna. Nu är hon i det närmaste bortglömd efter tio år i Istanbul, men hoppas att en ny diktsamling ska få igång hennes karriär.

Boken heter Bosporen och den får uppmärksamhet. Tyvärr inte den uppmärksamhet som Nina Faber önskar. Den sågas av en kritiker, som hon anser vara totalt inkompetent. Det är nu Nina Faber, alkoholiserad och bitter poet, ger sig ut på en hämndsturné likt Thelma och Louise. Det finns ingen gräns för hur galen hon tillåter sig att vara.

Erlend Loes porträtt av en bitter fördetting är i lika delar rolig och tragisk. Nina Faber passar inte in, har kanske aldrig gjort det, men anser sig ha rätt till en plats i det litterära finrummet. Inventering är ingen bok jag skrattar högt åt, men jag tycker om den i all sin absurda enkelhet. Lättläst, skruvat och underhållande.