Giganter på scen, Desmond och Mpho Tutu, intervjuas av KG Hammar. Temat är förlåtelse och försoning. Det är meningen att vi ska vara guds avbild säger Desmond Tutu och då måste vi kunna förlåta. Det är viktigt att se det som en process, säger Mpho Tutu, ty att förlåta tar lång tid. I boken beskrivs en process i fyra steg, först att beskriva vad som har hänt, sätta ord på känslorna, det som sårat, det handlar sedan om att acceptera och kunna fortsätta leva, kanske i en annan situation, på ett annat sätt, men det går ändå.
Är det samma process i ett land eller ett personligt förhållande?, undrar Hammar och går det lika bra med eller utan gud? Gör som du vill, skrattar Desmond Tutu, gud blir inte upprörd. Det är människor som gör förändringen, som såras eller dödas och som måste förlåta och leva vidare, påpekar Desmond Tutu, istället för att välja ”an eye for an eye”. Men visst har Hammar en poäng, vi talar sällan om gud, det är inte bekvämt för oss. Desmond Tutu återkommer dock till gud och skrattar gott när han gör det.
Människor är ansvariga för de mest fruktansvärda saker, säger Desmond Tut, men kan också vara otroligt generösa. Mpho Tutu påpekar att vi aldrig kan förändra det förflutna, men se till att framtiden blir annorlunda.
Men är det inte att sätta press på offret att kräva förlåtelse?, frågar Hammar. Mpho Tutu påpekar att det handlar om att sluta vara ett offer och istället bli en överlevare, att själv forma sitt liv, istället för att låta förövarna göra det. Att inte låta någon annan definiera ens person, utan att själv göra det. Att förlåta är något man gör för sig själv, inte för någon annan. Desmond Tutu påpekar också att det är viktigt att den som inte kan förlåta ska behöva känna sig skyldiga.
Viktigt är dock att komma ihåg att vi behöver varandra, att vi kompletterar varandra. Att leva nära sin fiende känns dock främmande, men väldigt naturligt för de två författarna. De kallar det ubuntu, en filosofi om medmänsklighet och att leva i gemenskap.
Ibland kan förlåtelse leda till att någons liv räddas. Desmond Tutu talar om Amy Biehl, en amerikanska som dödades i Sydafrika och om hennes föräldrar som inte bara förlät gärningsmännen, utan också stödde deras amnesti och anställde dem i sin nya organisation the Amy Biehl Foundation.
Om vi inte lär oss leva som bröder och systrar, får vi leva som dårar. Förlåtelse är nödvändigt för att försoning, inte enkelt men något som måste ske. Trots smärtan. Det handlar inte om att glömma, utan om att gå vidare trots det som har hänt. Vad hade till exempel hänt om Nelson Mandela hade kommit ut från fängelset och krävt hämnd?, frågar sig Desmond Tutu och svarar själv att det hade varit en katastrof för Sydafrika.