Det är alltid riktigt trevligt att återse personerna i Ann Rosmans deckare och minst lika trevligt att få lära sig mer om Marstrands historia. Varje gång jag läser en bok av Rosman brukar jag hävda att det är den bästa hon skrivit och det gäller även Havskatten. Visserligen är det svårt att slå historien om Metta Fock Ridderbielke, men den historiska fonden i Havskatten är också bra och nutidshistorien mycket spännande.
Huvudpersonen i Rosmans femte deckare är faktiskt Turisthotellet, dit Direktör Lundberg med familj tar sig sommaren 1906, för att frottera sig med eliten och förhoppningsvis få äldsta dottern Karolina bortgift. Det är också där som Holger, en äldre man som är känd för att kämpa mot försäljningen av Turisthotellet, hittas mördad. Karin Adler är som vanligt där och utreder och jag är glad över att hon får ta ganska mycket plats denna gång. Hon är verkligen en av mina favoritpoliser i litteraturen. Denna gång spelar också hennes svägerska Lycke en stor roll, då hon upptäcker misstänkta saker med den planerade försäljningen.
Havskatten är en rejäl känga åt Kungälvs kommun och utförsäljningen av gamla, anrika byggnader, som varit viktiga i öns historia. Kanske är det därför den historiska delen egentligen inte är någon deckarhistoria, utan snarare ett porträtt av Marstrands glansdagar, då kungen besökte ön om somrarna. Jag tycker att det är sympatiskt.
Om det finns mysdeckare, så är Havskatten en sådan och faktiskt mer så än någon av Rosmans andra böcker. Jag tycker om den och trots att jag som alltid känner att Rosman skulle kunna skriva fantasiska, historiska romaner är jag glad över att få följa Karin Adler. För henne kommer det snart att hända stora saker förstår vi. Det ser jag fram emot att läsa om.