Temat på Kulturkollo förra veckan var höst , brasor och allmänt mys. Den här hösten känns det ganska långt borta. Jag brukar förvisso aldrig vara någon höstvurmare, men jag brukar i alla fall hinna läsa en del, samtidigt som jag svär över regn och mörker. I år är tankarna långt ifrån böckernas värld. Jag har nytt jobb, ett fantastiskt sådant, men det kräver som alla nya jobb en massa tid. Vi ska sälja ett hus och det går minst sagt trögt. Är pisstrött på att visningsstäda, köpa blommor och piffa för folk om de ändå inte tänker köpa. Sedan hägrar det nya nya huset, efter diverse möten med kommunen och en massa saker som skulle kunna gå fel. Och mitt i detta ska jag skriva en lärobok, jonglera ett par bloggar och kanske, kanske hinna umgås lite med min familj.
Missförstå mig rätt, jag klagar inte, jo lite kanske, men jag har trots allt en bra höst. Mycket tack vare att vardagens timmar spenderas på bra platsen. Jag lyckas dock dåligt med att få in nöjesläsning i stressekvationen. Just nu plöjer jag serier för att det finns så grymt många lysande serietecknare i Sverige just nu och för att förbereda mig för Kulturkollos serievecka med titeln Från satir till superhjältar.
Och med serier menar jag i bokform, men faktum är att min konsumtion av tv-serier är större än någonsin just nu också. Netflix har blivit en drog och jag mår en aning dåligt av hur mycket tid jag lägger på att titta på tv-serier eller ännu värre, hänger på Facebook och diskuterar med folk som tycker tvärt om, eller på Twitter där läraryrket dissekeras dagligen. Och så jobbar jag. Massor. Idag blev det till exempel inte tid för lunch förrän halv 4 och kvällen kommer att ägnas åt att förbereda en genomgång om antiken.
Jag ber om ursäkt för att den här bloggen kommer i skymundan. It’s not you, its me!