Jag är lite bitter över att jag inte hinner lyssna på seminariet med Carol Ann Duffy imorgon. Nu fick jag i alla fall två tillfällen att höra henne läsa, igår på invigningen och idag på läsningsscenen. Jag tycker verkligen om idén med en scen där författare läser sina egna texter, det är sympatiskt och trevligt.
Carol Ann Duffy är en fantastisk poet, det visste jag redan, men att höra henne läsa gör att hon växer än mer. Dikterna är vackra, tänkvärda och inte sällan roliga. Ännu en gång undrar jag över varför jag så sällan läser lyrik! Nu har jag i alla fall köpt ännu en av hennes böcker och jag vågade be om att få den signerad.
