Douglas och Connie har varit gifta i 25 år och deras son Albie ska börja på collage. De har en sista sommar tillsammans som familj och den ska de tillbringa på resande fot i Europa. Precis innan de ska åka släpper Connie bomben. Hon vill skiljas, eller hon tror i alla fall att hon vill göra det. Trots detta bestämmer de sig för att genomföra resan. För Albies skull. Albie som utan tvekan skulle vilja befinna sig på en helt annan plats. Att resa med sina föräldrar är inte det han önskar mest av allt. Visst älskar han sin mamma, men han klarar sig bra utan sin märkliga och kärlekslösa pappa.
Jag hade höga förväntningar på David Nicholls nya bok Vi och inledningsvis var jag lite besviken. Jag saknade glädjen och lättheten som präglade En dag och tyckte att huvudpersonen Douglas var mer än lovligt gnällig. Men jag läste vidare och insåg snart att det här inte var en ny En dag, utan något annat och faktiskt också något bättre. Han växer den där Douglas och snart förstår jag inte bara varför hans fru Connie vill lämna honom, utan faktiskt också varför hon gifte sig med honom. Douglas ställer höga krav på sig själv. Under resan ska han inte bara vinna tillbaka sin fru, utan också förbättra sin relation till sin sonen. Sonen som han aldrig riktigt har förstått.
Vi får följa med den trasiga och splittrade familjen till flera av Europas kulturhuvudstäder och parallellt låter Nicholls oss ta del av viktiga händelser i Douglas och Connies förhållande. Hur de ganska osannolikt träffades, hur de blev viktiga för varandra och hur deras förhållande gått upp och ner, som alla förhållanden gör. Det är en lågmäld och stundtals ganska mörk historia, som blir mer och mer läsvärd ju mer jag lär känna huvudpersonerna. De från början så enkelt tecknade karaktärerna får mer och mer djup och jag imponeras av hur Nicholls mejslar fram dem med små medel. Jag tar verkligen Douglas till mitt hjärta, trots att han är plågsamt tafatt och har en ovana att alltid säga fel saker, visar han sig ha ett riktigt gott hjärta trots allt.
Vi är ingen ny En dag, utan en allvarligare och mindre omedelbar bok. Faktum är att det gör att jag faktiskt tycker mycket mer om Vi. Nicholls har mognat som författare och hans plats på Man Booker Prizes långa lista var helt klart välförtjänt. En bok som definitivt är värd att läsa.
Den låter bra. Det finns en hel del djup i En dag också trots allt.
Det finns absolut ett djup och jag tyckte mycket om den, men jag tycker Nicholls tar ett steg till med Vi.