Det är fars dag. Vi firar min pappa, mina barns pappa, min systers sambos barns pappa, men kanske framför allt morfar Göte, som fyllde 88 år igår. Han är bästa Stor-Göte och vår egenLill-Göte fyllde 8 år för ett par dagar sedan. Han föddes tio minuter i tolv 7/11 2006, vilket var 10 minuter före Stor-Götes 80-årsdag. Maken tyckte att jag skulle knipa lite. Jag svor.
Dagen till ära vill jag lista tio fina kulturella pappor.
1. I Pappa Goriot av Honoré de Balzac finns ett av de mest tragiska fadersporträtt jag läst. Goriot gör att för sina döttrar och får ingenting tillbaka.
2. Tony Parsons har skrivit tre böcker om Harry Silver och hans förhållande till sonen Pat. En pappa som definitivt gör så gott han kan. Först i trilogin är Man and Boy.
3. Jimmy Rabbitte Sr är pappan i Roddy Doyles The Comittments, The Snapper och framför allt i The Van. En pappa att lita på.
4. Det är ingen munter film direkt, men Ett rum i våra hjärtan är en fin historia om en son som dör i en dykolycka och fadern som försöker leva vidare.
5. Alfons Åberg har en pappa. En piprökande sådan. En pappa med tålamod och personlighet.
6. Mattis är en dramatisk pappa utan tvekan. Han älskar Ronja men vet inte alltid hur han ska visa det.
7. Marlin mister sin son Nemo och gör allt för att hitta honom igen i fina filmen Hitta Nemo.
8. Jag var alltid rädd för Emils pappa när jag var lite. Kanske inte så konstigt, då Anton Svensson var ganska så känslosam, om än med ett gott hjärta.
9. Agnes pappa i Fucking Åmål tillhör utan tvekan kategorin ”pappor som vill hjälpa” och nej, de lyckas inte allitid. Vilken tonåring vill höra att de kommer att få vänner om tio år liksom.
10. I Barna Hedenhös finns en pappa som grabbarna O gillar. Ben är påhittig och bra hälsar de.
Och så måste jag självklart avsluta med en pappalåt. En av de bästa. Till mina söner.
Bra pappalista! Ronja Röverdotters pappa är en av mina favoriter i litteraturen, tror jag. 🙂
Härlig lista där jag känner igen de flesta, fast det var länge sedan The Van t ex. Min favorit är nog Alfons pappa, som är lite sävlig men klurig. Språket i Alfonsböckerna var underbart att läsa högt. Jag har inget minne av att ha varit rädd för Emils pappa, konstigt nog.
Mest var jag nog illa berörd av att Emil gjorde så dumma saker, så att hans pappa blev arg. Måste säga att jag också älskar Alfons, men tyvärr fastnade aldrig mina barn för böckerna om honom. Tråkigt!