Jag har redan skrivit om min pappa i veckan. Han är speciell. Jag är lik honom. Den här låten sjöng jag och pappa för mamma då hon fyllde 40. Tanken att jag var med då hon var lika gammal som jag är svindlande, men det är en annan historia. Varje gång jag hör Mark Knopfler […]
Jo, jag fattar att det inte är logiskt. Att det ofta är för osannolikt för dramatiskt och för otroligt. Dessutom saknar jag Matthew och Sybil (det är faktiskt inte okej att ta död på älskansvärda huvudpersoner). Samtidigt älskar jag klassproblematiken, miljön och intrigerna. Tänk om jag hade fått leva på 20-talet. Tänk om jag hade
Jag tänker på Downton Läs mer »
Det finns en pappa som jag tänkt på hela veckan, då Kulturkollo haft pappavecka och det är Mister Tom. Han är ingen pappa i ordets traditonella bemärkelse, så han inte är biologisk pappa till Willie, som han tar emot under andra världkriget, men han blir en pappa och en pappa bättre än många andra. Boken
Pappor i långa rader Läs mer »
Douglas och Connie har varit gifta i 25 år och deras son Albie ska börja på collage. De har en sista sommar tillsammans som familj och den ska de tillbringa på resande fot i Europa. Precis innan de ska åka släpper Connie bomben. Hon vill skiljas, eller hon tror i alla fall att hon vill
Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo handlar om att skriva om en pappa. Först tänkte jag att jag skulle skriva om min egen. Den lille, snälle som tar fram ett jäkla humör vid behov (skottarna som blev jagade med yxa var hyfsat skraja) och aldrig ger sig i en politisk diskussion (eller någon diskussion över huvud taget).
Ibland har jag funderat över det faktum att jag växte upp innan internet fanns, innan sociala medier existerade, innan mobilkamerorna, innan rykten kunde spridas och bilder delas i ett klick. Hur skönt det är att bilder från fester inte fanns, mer än möjligen i pappersform någonstans, om någon orkat ta med en kamera och sedan
Att växa upp i offentligheten Läs mer »
En av de bästa sakerna med Goodreads är att jag varje månad får ett mail med information om nya böcker av författare jag läst. Den här månaden fick jag veta att Elly Griffiths kommer med en ny bok 6/11, med en ny huvudperson. Ingen Ruth Galloway alltså, utan Griffths tar oss istället med till 50-talets
Britt-Marie lämnar sitt trygga liv som hemmafru, då maken är otogen. Hon söker jobb och det är inte lätt att få något, trots att hon gör allt för att skapa en relation med den unga kvinnan på Arbetsförmedlingen. Det är lite Britt-Maries signum att vara lite för intensiv, lite för på. Till slut får hon
Britt-Marie är inte Ove Läs mer »
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
