Foto: Sofia Runarsdotter
För hundra år sedan tog Selma Lagerlöf plats i Svenska akademien som första kvinna. Idag meddelade Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund att han lämnar sitt uppdrag och lämnar över till Sara Danius, som då blir den första kvinnan på posten. Jag tycker att Englund är en bra författare, men under hans tid som ständig sekreterare har en del märkliga och flera mycket traditionella val av nobelpristagare gjorts. Jag är förvisso glad att Tranströmer fick priset, men kan fortfarande bli irriterad då jag tänker på Englunds lite överlägsna kommentar om att det blev en kvinnlig pristagare då Alice Munro fick priset. Som för att understryka att hon fick det i egenskap av kvinna, inte som författare. På samma sätt som det i motiveringen till Doris Lessings pris handlade om hennes kön. Där går det inte att skylla på Englund förvisso, men onödigt var det likafullt. Nu krävs enighet i Svenska Akademien för att en författare ska tilldelas priset, men jag hoppas ändå att Sara Danius kan bidra till en breddning av priset. Inte för att hon är kvinna, men för att hon kanske ser utanför den norm som fortfarande finns för pristagare. Danius tillträder 1/6, så under sommarens läsning av blivande nobelpristagare är det hon som är ständig sekreterare. Får se om det påverkar något.
När jag läser om Sara Danius inser jag att jag kanske är sist på bollen, men jag hade faktiskt ingen aning om att hon är dotter till Anna Wahlgren. Jag lyssnade på hennes sommarprogram som mycket handlade om hennes föräldrar, främst fadern Lars Danius, men kopplade ändå inte. Nu har detta mycket lite att göra med Sara Danius kvalitet som författare och ännu mindre om hennes nya updrag. Programmet var i alla fall bra och den 28 december är det dags för henne i Vinter i P1. Jag är också sugen på att läsa något av Danius. Kanske Den blå tvålen.