Lars Lerin ger harmoni

Vilken fin bok Naturlära av Lars Lerin är. Bilder av naturen, på samma gång exakta och drömska. Det grå, som kunde varit dystert, men istället bidrar till det lugn som Lerins ord och bilder ger. Mitt i den stressade vardagen fick jag komma in i hans värld, där en kråka blir tam och en katt är ett sällskap bättre än många andra. Jag fick en chans att se naturen genom Lerins ögon och det var en skön känsla.

Jag har ganska nyss upptäckt konstnären Lars Lerin, faktiskt först då han intervjuades i samband med filmen som gjordes om honom och kärleken Junior. Sedan kom sommarprogrammen och först därefter konsten. Det är märkligt hur konst som på ytan är både grå och dyster kan förmedla så mycket. I början av hösten åkte all personal på skolan till akvarellmuséet och såg där utställningen som fick mig att älska Lerin på riktigt. Det är helt klart något speciellt med hans bilder och i kombination med de korta textfragmenten ger en mycket speciell känsla. En perfekt början på läsåret 2015. Mer än så kan jag inte säga. Men läs.

Som sountrack till Naturlära rekommenderar jag Vinter i P1 från 30/12. Då får du Lerins fantastiska dialekt och hans klocka ord som lyfter från pappret. Visst talar han en del om döden, men också om livet och om kärleken till Junior. Han som vet att Gud älskar honom och därför älskar sig själv. Även Lars Lerin älskar honom, trots att det på många sätt är en man han inte har något gemensamt med. Att få höra om deras kärlek ger hopp. Tänk om vi alla kunde bli lite mer som Junior och inte tänka så mycket på allt som kan gå fel. Och så alla andra röster som får säga sitt, de är roliga de.

Han är en märklig man den där Lars Lerin. Märklig och alldeles underbar.