Veckans bokbloggsjerka är en fråga från Lotten, som Annika publicerat.
När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?
Böcker har alltid varit en stor del i mitt liv. Det fanns böcker hemma, hos mormor och morfar fanns mammas gamla sagoböcker och gammelmormor hade sin hylla med arbetarförfattare köpte böcker till mig varje jul. Jag lärde mig läsa när jag var fem år. Mamma läste högt och jag läste samma kapitel efteråt för mig själv. Under min barndom satt jag nästan alltid med näsan i en bok. Jag lånade högvis med böcker från biblioteket och läste dem om och om igen.
Mycket handlar det om personlighet tror jag. Jag tyckte om att vara för mig själv efter en intensiv skoldag och eftermiddagens aktiviteter. Det där att umgås med kompisar hela tiden var aldrig något för mig. Jag försöker tänka på det när jag ibland tycker att mina barn är lite ointresserade av att leka med kompisar. De behöver lugn och ro och dessutom har de varandra som sällskap. För mina ungar är det tyvärr oftast spel och tv som gäller, men jag läste alltid böcker.
Jag har lärt mig massor av att läsa och just att uppleva nya saker är en stor anledning till att jag fortsatt läsa mycket. Egentligen är det bara i perioder då skola och utbildning tagit för mycket plats som läsningen av skönlitteratur fått stå tillbaka. Jag läste under gymnasiet, men jag slukade inte böcker. Under universitetstiden läste jag massor, men kopplade av naturliga skäl sällan av med en bok efter en dag fylld av kurslitteratur.
Det är mycket jag upplevt som jag aldrig skulle fått uppleva utan böcker. Därför fortsätter jag att läsa. Upplevelserna tar liksom aldrig slut.
Visst är det en härlig känsla att tänka på alla läsupplevelser man har framför sig!
Visst är det!
Böcker har också omgett mig hela livet 🙂 Vi har riktigt mycket böcker i min familj.
Under min universitetstid har det varit lite tvärtom: efter en dag fylld med kurslitteratur, har jag behövt skönlitteraturen som ett sätt att ”tvätta” hjärnan och koppla av.
Jo, visst kan läsning rensa hjärnan, men jag tror att mina litteraturkurser var de som ”förstörde” nöjesläsningen mest.
Jag är nog också en sådan som behöver lugn och ro och få vara för mig själv. I stort sett varje dag efter skolan sätter jag mig ner och läser och det är då jag på riktigt slappnar av! 🙂
Låter som en skön vana.
Jag känner väl igen mig i att jag inte alltid vill vara social. Lekte gärna ensam som barn. Litteraturvetenskapen tog udden av lustläsningen för mig med, men tack och lov har vi ju hittat tillbaka den! 🙂
En kul fråga den här gången, där så många av svaren både är lika och olika. Tillgång till böcker verkar vara ett genomgående tema, tack och lov för bibliotek!