Kära Astrid

Sist av alla (?) började jag så titta på Astrid -dokumentären om Astrid Lindgren. Fascinerad som alla andra självklart och glad över att jag tog mig tid att se den. Vilken cool och egensinnig kvinna. Dessutom lärde jag mig en del.

Jag visste förvisso att Madicken var hennes vän, men inte att det fanns en amerikansk föregångare till Pippi eller att farbror Melkers uttryck ”denna dagen ett liv” kom från Ellen Key, liksom Båtsman även om Keys hudn säkert hette något annat. Och trots att jag visste att hon fick en son, visste jag inte att det var med redaktören för tidningen i Vimmerby där hon arbetade. Hon blev gravid som 18-åring och det blev en skandal. Ett oäkta barn var knappast accepterat. Hon ville hellre dö än att gifta sig med mannen i fråga, som förresten redan var gift, ändå skyddade hon honom då han riskerade rättegång.

Historien om Eva Andén, Sveriges första advokat är intressant. Andén som råder Astrid att föda barnet i hemlighet i Danmark. Mitt hjärta brister då hon berättar om hur hon lämnar sin son, utan att ens amma honom, för att hinna hem till jul. Hade hon inte gjort det, skulle hennes föräldrar haft svårt att förklara det. Ytan, den så viktiga ytan. Så blir hon sedan gift och redan innan fick hon hem sonen Lars. Senare kommer dottern Karin.

Berättelsen om Astrid Lindgren är också en historisk exposé över ett samhälle i förändring. När första delen är slut anar vi hennes författarskap och jag är glad över att människan Astrid fick presenteras före författaren. Ska försöka att snart hinna se del 2, trots riktigt sunkigt internet just nu.