Jag håller med Unenge

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, vi vuxna måste bli bättre läsförebilder för barn och unga i vår närhet. Som lärare är det extra viktigt och som svensklärare omöjligt att underskatta. Sedan behöver självklart alla föräldrar visa sina barn att läsning är något bra och viktigt, men det är så självklart att det inte behöver nämnas. Eller borde vara det.

Så här säger Johan Unenge, författare och före detta läsambassadör, till Skolvärlden:

Många vuxna är inga läsförebilder i dag, de är inga läsare. Jag upplever också att många lärare saknar kompetens om vilka böcker som är gångbara. Det finns många böcker som bara hänger kvar, trots att de inte alls speglar världen i dag. Det tror jag är förödande. Det viktigaste är att vilja vända blad.

 

Jag är, liksom Unenge, trött på att böcker hänger kvar i skolan, trots att de är säkert 20 år gamla. Jag menar inte att de per automatik är dåliga för att de har några år på nacken, men ungdomsböcker är på många sätt en färskvara. För att vara relevanta måste de som läser kunna känna igen sig. Risken är att den enda som känner igen sig i en daterad ungdomsbok är läraren.

Jag är medlem i många Facebook-grupper för lärare och inte sällan har någon fått lite extra pengar för bokinköp och rådfrågar sina kollegor i det utvidgade kollegiet om bra tips på böcker som passar elever. Vissa titlar kommer alltid upp och få av dem har kommit ut under de senaste tio åren, om ens under det här seklet. Säkert bra böcker allihop, men var finns förnyelsen? Är det nytt är det Hungerspelen, möjligen Divergent, kanske Cirkeln, men sedan tar det oftast stopp. Var finns lärare som läser nya ungdomsböcker? Eller ska jag tolka det välvilligt och tro att det inte kommit ut några bra och passande böcker de senaste femton åren?

Det finns riktigt bra, alldeles färska böcker, som kom ut under förra året. Här är några exempel. Hjälp mig gärna med fler.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn är en charmig bok om Emmanuel Kent, som går i nian, men längtar efter att vara någon annanstans, eller i alla fall bli någon annan. Nu är hans kompis Tore den enda han har och Emmanuel vill ha mer. När Bianchi kommer ny till skolan ser han sin chans att få en ny vän. Konsten att ha sjukt låga förväntningar handlar om identitet och att vara eller inte vara en bra vän. Mycket humoristisk, men med en allvarlig underton.

Passar troligen bäst i år 9 eller Svenska 1 och kan med fördel samläsas med klassikern En komikers uppväxt, då de båda böckerna har gemensamma teman, trots att de är väldigt olika. Några av mina elever i Svenska 1 samläser just nu och gillar. De kallar Emmanuel för ”töntigheten personifierad” och älskar honom, samtidigt som de är sjukt störda på hans beteende. I höst kommer fortsättningen som fått titeln Manifest för hopplösa.

Onanisterna av Patrik Lundberg. Räds inte titeln. Det här är en bra och angelägen bok om att våga vara sig själv. Möjligen för gamla huvudpersoner för högstadieelever, men i Svenska 1 torde den passa utmärkt. Många av mina elever som just börjat gymnasiet funderar över samma saker som Kim gör. De står med ett ben i högstadiets korridorer, där de som lät mycket hade högst status, men nu funkar den stilen inte alls. Det är självklart frustrerande.

Eleanor & Park av Rainbow Rowell är ännu en bok om en udda person, som är utanför i skolan, men den liknar ändå ingen annan bok jag läst. Två ungdomar börjar sitta bredvid varandra på bussen och snart växer en vänskap fram, som verkar utveckla sig till kärlek. Musik och serier spelar stor roll för handlingen och det här är en av de mest gripande och annorlunda kärlekshistorier jag läst.

Passar i år 9 för vana läsare, men också i Svenska 1-2. På engelska för Engelska 5-6.

Flera elever i min etta har läst och gillat. De tycker också om Rowells bok Fangirl som kommer på svenska i mars, men den tror jag skulle vara svårare att samläsa på grund av all fanfiction. En bra bok dock.

För de yngre eleverna i år 5-6 eller möjligen 7 rekommenderar jag Kristina Ohlssons böcker om Aladdin, Bille och Simona. Andra delen Silverpojken kom förra året och den går att läsa fristående. Viktiga frågor om flyktingar och hur det känns då ens föräldrar har knackig ekonomi tas upp på ett lagom lättsamt sätt. Huvudfokus är dock på spökhistorien och den är spännande. Vill du börja från början heter första delen Glasbarnen. Vill du köpa den billigt ska du vänta till bokrean.Tredje boken Stenänglar har just kommit ut.

Fler hyfsat aktuella böcker för elever i olika åldrar finns här. Dags att vända blad.

 

5 reaktioner på ”Jag håller med Unenge”

  1. Men åh JA på detta. SÅ SANT. Släpp Ondskan, Vinterviken, Sandor slash Ida och I taket lyser stjärnorna och gå vidare mot nya gröna ängar!

    1. Det borde prioriteras och kanske räknas som en del av fortbildningen för svensklärare att sätta sig in i ny ungdomslitteratur. Tyvärr är det få rektorer som ens ser Bok- och Biblioteksmässan som bra fortbildning. Läsning börjar få status, men det är en bit kvar.

  2. Helene Carlsson

    Om jag ser till mig själv så tycker jag både äldre och nyutkommen litteratur är intressant. En gång ställde jag en fråga till en lärare på universitetet om en skönlitterär bok som jag hade svårt att hitta i svensk internetbokhandel eftersom det på litteraturlistan var angivet vilket årtal boken var ifrån. Jag fick svar tillbaka att om jag hade möjlighet så vore den första utgåvan att föredra.

    1. Visst ska vi blanda gammalt och nytt, men alltid fundera över varför vi väljer att läsa en viss bok med en viss grupp elever, inte bara läsa det vi alltid läst.

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen