Katerina Janouchs nya bok Babyrace ges ut på ett för henne nytt förlag, Bokfabriken. Redan nu aviseras en fortsättning Babyrace 2 — På smällen, som kommer ut i september.
De två vännerna Sandra och Emily är de som kör ett babyrace. Deras biologiska klockar har börjat ticka och de känner båda att det är dags för barn. Ingen av dem har dock pojkvän, trots att det finns både ett intresserat ex i kulisserna och en homosexuell granne i kulisserna, är det ganska svårt att lyckas med uppdraget att bli på smällen.
Jag gillar Katerina Janouch och har läst hel serien om barnmorskan Cecilia Lund. Visst har även de böckerna haft partier som kanske inte är superbra, men det har ändå varit bra, mänskliga och välskrivna böcker. Nu har någonting hänt med Janouch sätt att skriva. Babyrace är så övertydligt skriven att jag blir irriterad. Det är som att läsa en lättläst bok för unga, utgiven på ett specialförlag, istället för en bok som vänder sig till ”vanliga” vuxna. Inte ett litet uns finns mellan raderna, utan allt basuneras ut med överdriven tydlighet.
Samtidigt finns det en del charm i historien, som trots att den är mer än lovligt konstruerad, ändå är underhållande. Vi känner igen motiv som den ensamma och upptagna karriärkvinnan, det påhittade barnet som ska ge fördelar (här jobb, i t.ex. Om en pojke kärlek, eller i alla fall sex), den homosexuella och minst sagt fjollliga bögkompisen finns självklart också med och tyvärr också sättet att porträttera vuxna, kapabla kvinnor mer eller mindre som våp. Det är synd.
Jag antar att Babyrace är ett försök att nå en bred publik med hjälp av en enkelt skriven underhållningsroman. Synd att Janouch verkar underskatta publiken, eller handlar det helt enkelt om byta inte bara av förlag, utan också redaktör? Någonting har i alla fall hänt och jag saknar ”den gamla” Katerina Janouch.
Jag är alltså kluven och eftersom det är en lättläst bok kan det mycket väl vara så att jag läser fortsättningen om Emily och Sandra. Jag vill trots allt veta hur det går för dem. Annars finns det bra mycket bättre underhållningslitteratur än det här, men jag har gott hopp om att Janouch snart är tillbaka i gammal god form.
Det här är inlägg 1 av 100 i utmaningen #blogg100
Håller med dig! Jag kände precis likadant. Kanske hade jag tyckt annorlunda om jag var tjugo, vem vet??
En 43-åring är nog inte målgruppen, tänker jag…
Så kan det mycket väl vara. Att den här boken vänder sig till en yngre publik.
Har ej läst boken, men den tänkta målgruppen borde väl inte vara 20-åringar med tanke på handlingen. Snarare 30, kanske? Eller hur gamla är de i boken?
Ja, kanske 30, det är där någonstans som huvudpersonerna befinner sig. Känns dock som om den tänkta läsaren är yngre och/eller läsovan.