Hårdkokt av Kristina Ohlsson

Under festen hos Massolit i onsdags började jag och Anna tala om Kristina Ohlssons senaste bok Lotus blues, som vi båda läst. Vi konstaterade att det är en mycket mer hårdkokt och actionfylld bok än de Ohlsson skrivit tidigare. Fylld av klichéer som vore den en amerikansk actionfilm. Våra åsikter om den gick sedan helt isär. Jag älskar nämligen varenda liten kliché och köper hela konceptet rakt av. Detta trots att jag avskyr stereotyp action och egentligen inte borde gilla den här osannolika och våldsamma historia alls.

Huvudpersonen Martin Benner är advokat och total skitstövel. Jag borde avsky honom, men det går inte. Jag borde inte heller fixa den många gånger totalt osannolika historien, men dras ändå med och läser vidare snabbt, snabbt, tills boken är slut och jag känner att jag måste läsa andra delen just precis nu.

Kanske handlar det om att Kristina Ohlsson redan från början gör klart att det här är en så osannolik historia att den inte går att tro på, att hon både driver med och utvecklar genren samtidigt och att hon verkar ha haft så vansinigt kul under skrivandet.

Det börjar med att Martin Benner får besök på sitt kontor av brodern till Sara Texas, en kvinna som anklagades för, och sedan erkände, fem mord. Nu vill hennes bror ha hjälp med att bevisa hennes oskuld. Visserligen är systern död, men han vill ändå att omgivningen ska få veta att hon aldrig mördat någon.

Benner kan inte låta bli att anta utmaningen och det visar sig vara ett misstag. Någon är mycket missnöjd med att han rotar i fallet Sara Texas och andra inblandade får offra sitt liv. I april kommer den andra och sista delen, som fått namnet Mios Blues. Förhoppningsvis får vi då veta vad som hänt Saras son Mio och vad som egentligen hände då de fem personerna mördades. Det kan bli hur spännande som helst.

Det här är inlägg 13/100 i utmaningen #blogg100