Det är inte ofta jag går på bio, utan att jag har på mig 3D-glasögon, men idag blev det så äntligen av. Fyra bokbubblare och Jenny var på Still Alice, baserad på en fantastisk bok av Lisa Genova. Filmen var bra, mycket bra till och med, men jag var ganska glad att det var ett bra tag sedan jag läste boken, då mycket fattades. Det hade faktiskt kunnat vara en längre film tycker jag och det är en ganska ovanlig känsla i dessa dagar, då filmer lätt blir dryga två timmar. Av de sex scener jag tog upp i min recension av boken finns bara tre med i filmen. Två ytterligare finns med, men är förändrade. Under den jul då Alice glömmer receptet på brödpudding, glömmer hon också av att hon hälsat på sonens nya flickvän. I boken är det istället doktoranden Dans fru hon hälsar på flera gånger. Dan är för övrigt inte alls med i filmen, men det stör inte nämnvärt, då karaktärer ofta försvinner i filmatiseringar. Ingen reagerar inte heller på att det inte finns någon brödpudding på bordet under julmiddagen, däremot påpekar Lydia, yngsta dottern, att Alice redan hälsat på sonens flickvän. Att hon glömmer henne känns inte heller supermärkligt, då det verkar dyka upp nya flickvänner hela tiden. Att scenen från föreläsningssalen inte finns med, där Alice sätter sig i publiken och väntar på att få lyssna till en föreläsning, utan att inse att hon själv ska hålla den, är däremot märkligt. Det är en kort, men väldigt viktig scen.
Julianne Moore är självklart fantastisk i rollen som Alice och väl värd sin Oscar. Alec Baldwins tolkning av maken John är också fin, men lite väl tillbakadragen. Hans frustration framgår, men inte alls lika mycket som i boken. Inte heller är sonen Tom eller dottern Anna så framträdande, medan Lydia, spelad med bravur av Kristen Stewart, får ta lite mer plats. Jag måste säga att hon överraskade mig positivt. Nu kan det visserligen bero på att jag faktiskt aldrig sett henne i någon film, utan bara har fördomar om henne, men jag var imponerad av hennes rollprestation.
Filmer som denna gör att livet känns extra skört. Vi talade efter om huruvida vi skulle vilja veta om vi bar på en farlig sjukdom och jag måste nog svara nej på den frågan. Om det inte finns något garanterat botemedel, vill jag inte veta.