Året är 1829 och den dödsdömda fången Agnes Magnúsdóttir placeras hos fjärdingsman Jón Jónsson och hans familj i väntan på avrättningen. Att Jónssons fru inte är så himla glad åt att ha en mörderska boende hos sig är en underdrift. Ändå närmar sig de två kvinnorna, långsamt, långsamt, varandra, men det är för pastorn Toti som Agnes anförtror sig mest. Vi vet redan från början hur det ska gå, att Agnes ska avrättas. Hannah Kents debutbok Burial rights handlar nämligen om ett verkligt brottsfall och boken är inte tänkt att vara en spännande bok som besvarar frågan ”hur gick det”, utan snarare undersöka varför det blev som det blev.
Burial rites är en bok som jag läste för att utmana mig själv. Historiska romaner är liksom inte min grej och trots att historien om Agnes Magnúsdóttir är gripande, är en stundtals väldigt seg. Som så ofta i historiska romaner är miljöbeskrivningarna oändliga och tempot lågt. Fördelen mes alla detaljerade beskrivningar är självklart att jag som läsare verkligen får veta hur det ser ut, både inne och ute, men det blir lite för mycket för min smak. Dessutom hade jag faktiskt föredragit att läsa boken på svenska, trots att engelska är originalspråket. Det blir så himla konstigt med alla isländska namn och andra ord, tillsammans med engelskan. Ett flertal gånger blir jag så irriterad att jag slutar läsa. Visst är Burial rites en välskriven, lågmäld och fin historia som jag är glad att jag läste, för trots att wow-faktorn uteblev, kommer Agnes Magnúsdóttirs öde finnas kvar i mig länge.
På svenska heter boken En mörderska bland oss. Hannah Kent har fått stor uppmärksamhet med sin debutbok och jag kan tänka mig att den som gillar genren mer än jag skulle älska historien om Agnes. Jag rekommenderar alltså, trots att jag inte är helsåld själv.