Elin Nilssons bok Flyt som en fjäril, stick som ett bi har stått i min hylla ett bra tag och egentligen förstår jag inte varför, då många hyllat den. Nu när jag väl läst den sällar jag mig till hyllningskören, för det här är en riktigt bra bok. Jag gillar kombinationen av sport och ”vanliga” tonårsproblem, när Nilsson berättar historien om Miranda.
Miranda är fjorton år och simningen är hennes absolut största hobby. Hon tränar nio pass i veckan och siktar på att simma fjärilssträckan i stafetten på SM. Simningen är inte bara viktigt, utan ofta känns det som allt hon har. Hennes föräldrar fokuserar mer på sonen Elias, som tillbringar all tid instängd på sitt rum spelandes onlinespel. När han förr kunde köpa ett spel och stänga in sig tills han klarat det, finns det nu inget slut och därmed inget som hindrar honom från att spela in sitt liv.
Det här är ett allt för vanligt problem och Nilsson tar upp det på ett bra sätt. Fokus ligger på hur spelandet påverkar resten av familjen. Mamman, som ger upp snart ligger passiv i sin säng, pappan som försöker skälla ut sonen ur rummet och så lillasystern, som ibland önskar att brodern dött på riktigt, så att hon haft en chans att sörja.
Förutom simningen är det kompisen Johanna som är viktig för Miranda, men då hon börjar hänga mer och mer med sin pojkvän och dessutom dissar Miranda totalt på sin blogg, tar vänskapen slut. Simningen blir ännu viktigare och då Mirandas största konkurrent byter till hennes klubb, tränar hon mer och hårdare än hon kanske borde.
Det är aldrig lätt att vara fjorton och jag gillar den ärliga skildringen av Mirandas liv. Flyt som en fjäril, stick som ett bi är en välskriven och engagerande bok och jag läser gärna mer av Elin Nilsson.