Om att läsa böcker av kvinnor

Nu är jag egentligen fel person att anta Lina Kalmtegs utmaning att bara läsa böcker av kvinnor under sommaren 2015. Av de böcker jag läser är redan dryga två tredjedelar skrivna av kvinnor. Det artikeln i SvD primärt handlar om är dock inte att enstaka läsare ska läsa fler böcker av kvinnor, utan att böcker skriva av män inte ska/få/bör ta så stor plats när media skriver om litteratur och framför allt när prestigefulla litteraturpriser ska delas ut. Om en kvinna ska få ett stort litteraturpris ökar hennes chanser om huvudpersonen i den bok som ska prisas handlar om en man. Då blir det tydligen mer intressant. Mer allmänmänskligt om man så vill.

Skriver män bättre än kvinnor?, frågar sig Kalmteg och svaret blir att det absolut måste vara så, med tanke på hur fördelningen av pristagare ser ut. Troligen handlar det om att de flesta som sitter i de jurygrupper som utser priser, till största delen består av män. Dessutom består de av män som ofta är snabba med att påpeka att kön inte ska ha betydelse för vem som tilldelas just deras pris, då de självklart ger priser till de skickligaste författarna oavsett kön. Svaret på frågan är då självklart ja, män skriver bättre än kvinnor, i alla fall anser de män som bestämmer att så är fallet. Kanske är det som stör mig mest de stora männens övertygelse om att de är objektiva. Att de rent objektivt kan välja ut den rent objektivt bästa litteraturen och att det bara råkar bli en massa män som skrivit dessa objektivt fantastiska böcker.

I sin artikel hänvisar Kalmteg till en artikel av Kamila Shamsie i The Guardian, där hon något provokativt vill utropa 2018 till ett år då endast böcker av kvinnor ges ut och då därmed alla litterära texter och samtal om nya böcker skulle handla om kvinnor. Shamsie berättar om det osynliggörande av kvinnliga författare som hon själv upplevt och hur hon i ett panelsamtal, där hon var enda kvinna, erfor att ingen ens nämnde någon kvinnlig författare då de diskuterade nutida amerikansk litteratur.

Kvinnliga författare ska inte lyftas fram för att de är kvinnor, utan för att de är skickliga författare. Då krävs det dock att de som talar och skriver om litteratur försöker ta in andra perspektiv än sitt eget. Även kvinnor kan skriva allmänmänskliga romaner och även män kan läsa dem, också då de har en huvudperson som är en kvinna. Möjligen har män som läser svårare att sätta sig in i andra människors tankar och känslor och därmed svårt att ta till sig böcker som inte handlar om det egna könet, i den egna miljön, men se jag har gott hopp om mänskligheten och tror definitivt att de ska klara det. Kanske behövs det lite träning och då är det kanske en utmärkt idé att endast läsa böcker av kvinnor under sommaren 2015. Jag hoppas att Sara Danius uppmanar sina medarbetare att göra just det.