Förr läste jag vissa böcker om och om igen. Nu händer det mycket sällan. Troligen handlar det främst om alla bokhögar som fyller huset, men också om att jag blivit fegare. Att läsa om en favorit är att ta en risk. Kanske inse att kärleken falnat och favoriten inte längre är en favorit.
Men det där med omläsning är inte bara en risk, utan kan också vara något fantastiskt. En chans att återse gamla vänner och bara få vila i deras bekanta värld ett tag. Så är det för mig med Per Anders Fogelströms Stadserie, som jag fortfarande läser om med jämna mellanrum. Varje gång upptäcker jag något nytt, hur löjligt det än kan låta.
För några år sedan vågade jag mig på att läsa om Den allvarsamma leken, som jag alltid hävdar är min favoritbok genom tiderna. Jag tyckte fortfarande om den, men läste den på ett annat sätt. Lydia blev mer komplex, Arvids vacklande tydligare. Jag upptäckte också ett tydligare klassperspektiv än jag gjort vid tidigare läsningar.
Vissa böcker tror jag dock inte tål omläsningar. Som tonåring absolut älskade jag serien om Emma Harte och läste de tre först böckerna om och om igen. TV-serien spelade jag in och såg ett gäng gånger även den. Sedan kom fler böcker, som var mycket sämre och jag tror inte heller att jag borde läsa om de första. Viss kärlek åldras inte med värdighet. Eller så har jag helt fel, jag kanske skulle älska de första böckerna nu också.
Saknar att ge sig tiden att läsa om böcker faktiskt. Nu känns det ganska omöjligt då jag har så mycket ”nytt” jag vill läsa..
Har en känsla av att det inte fanns lika många böcker förr, men det handlar nog mest om en kombination av mindre tid och mer kunskap om bokutgivningen,
Jag tänker nog lite som du att omläsning är inte alltid av godo. För tänk om jag läser om boken och inte gillar den.
Sedan finns det för mycket nya böcker därute. Trevlig lässommar med mycket bra läsning. Förhoppningsvis i sol.
Den där rädslan att förstöra en bra bok genom en omläsning hejdar mig ibland, men mest är det att jag vill uppleva nytt.
Omläsning innebär ju risker, men det där att upptäcka nya saker i favoriter tycker jag väger upp risken 🙂
När jag läste om Den allvarsamma leken var jag egentligen inte orolig, men vissa böcker har nog sin tid. Tror inte att Sidney Sheldon vore någon höjdare nu till exempel.
Jag försökte faktiskt läsa om en Lotta bok men den där känslan från förr infann sig inte, så tror inte jag tar risken igen.
Mia
Åh, jag absolut älskade Lotta-böckerna, men har inte läst på säkert 20 år. Minst.
Det finns så mycket böcker att läsa att jag vanligtvis varken orkar elle5r hinner med omläsningar. Men faktiskt så har jag tänkt mig att läsa om en del av Trenters böcker om Harry Friberg nu under sommaren.
Jag planerar att fortsätta min omläsning av Stadserien! Trenter har jag faktiskt aldrig läst.