Så fick jag tummen ur att läsa Höstgärning, tredje delen i Stephen Kings Årstider. Det är charmig långnovell som ligger till grund för filmen Stand by me, en film jag älskade då den kom, mycket tack vare River Phoenix i rollen som Chris. Höstgärning är en bra historia, men än en gång slår det mig hur onödigt mångordig King är. Inte konstigt att han skriver tegelstenar.
Jag tycker dock mycket om berättelsen om de fyra pojkarna som ger sig av på jakt efter liket av en annan pojke. Tidsperspektivet ger historien en extra dimension, då Gordon som vuxen författare kommenterar det som hände i hans barndom. Pojkarna är kärleksfullt beskrivna i all sin eländighet. Det gör Höstgärning till en hjärtskärande berättelse.
Nu har jag en årstid kvar och ger mig direkt på Vinterverk.
