Ibland svär jag över att bo långt från stan och tänker att jag vill flytta tillbaka och återgå till ett liv som jag minns som mycket enklare. Att det var tio år och två barn sedan glömmer jag då bort för en stund, tills jag kliver ur bilen efter jobbet och möts av fågelsången. Då är jag så otroligt glad över lugnet som finns där jag bor nu.
Nu är det väl inget regelrätt smultronställe, det skulle jag inte påstå, men ett ställe som jag tycker mycket om. Skönt då det är här jag tillbringar större delarna av året. Även i det kaos som är vårt nya hus känner jag någon slags lugn, speciellt då jag ger mig ut på promenad i närområdet.
