Idag blir det en klassiker och en författare som följt mig länge. Jag brukar hävda (och har gjort så sedan gymnasiet) att Den allvarsamma leken är min favoritbok alla kategorier. Nu är det kanske en sanning med modifikation, men måste jag säga en bok blir det ofta den.
Att jag räknar Hjalmar Söderberg till mina favoritförfattare handlar dock inte bara om den boken, utan också om den briljanta Doktor Glas och alla underfundiga noveller. För mig är Söderberg en av de absolut största. Jag har dock en del av hans verk kvar att upptäcka.
Vad är det då som är så bra med Söderberg? Jag gillar hans språk, det sparsmakade och exakta. Jag tycker om hur frågor kring moral genomsyrar många av hans verk. Jag tycker om det stillsamma sättet att beskriva stora känslor och förmågan att lämna en hel del åt läsaren.
I våras började jag läsa Märta och Hjalmar Söderberg: en äktenskapskatastrof av Johan Cullberg, men var tvungen att sluta. Jag fattade snart att han varit ett svin, men ville inte riktigt läsa om det. Någonstans ville jag skjuta bort det, för att kunna fokusera på hans verk.