Jag har tidigare konstaterat att jag läser flest böcker av kvinnor. Det brukar ligga på en fördelning på ungefär 1/3 män och 2/3 kvinnor, när jag summerar läsåret. Någon regelrätt kvinnosommar, som Lina Kalmteg uppmanar till, har det därför inte blivit.
När jag idag antog Anna-Maria Carnhedes utmaning #räknaryggar blev jag tyvärr överraskad. Även i min bokhylla finns det flest böcker skrivna av män. Det märks mest på de så kallade klassikerna, lyriken och facklitteraturen, medan kvinnorna finns representerade bland de samtida romanerna och ungdomsböckerna. ”Visa mig din bokhylla och jag ska säga dig hur jämställd du är”, säger Carnhede och påpekar det alltid irriterande att de flesta kulturtips som ges gäller kultur av män. Kawa Zolfagary konstaterade att även hans bokhylla innehöll väldans många böcker skrivna av män och då ska han ändå anses vara en medveten och jämställd man. Jag tror att vanan att lyfta fram de så kallade manliga genierna är djupt rotad i oss alla.
Det som bekymrar mig med min bokhylla är att jag äger och läser få böcker av kvinnor som skulle kunna eller borde vinna de priser som män ofta vinner. Igår till exempel presenterades en ovanlig jämställd lång lista, där vinnaren av Man Booker Prize 2015 än så länge gömmer sig. Det är ett steg framåt, men fortfarande är det främst män som vinner litteraturpriser. Män från väst, den värld vi känner till och därmed identifierar oss med. De män som anses skriva ”allmängiltiga, episka romaner”.
Jag tänker inte bli ett nytt Feministbiblioteket, för Hanna är så mycket bättre och mer påläst än jag, men i höst utmanar jag mig själv att läsa böcker av kvinnor som nomineras till de stora priserna, eller som jag anser borde höras och synas mer. Zolfagary skriver att ”män håller varandra om ryggarna” och jag tänkte bli en kvinna som gör detsamma, men ryggarna ska inte tillhöra män, utan kvinnor. Så får det bli. I övrigt tänker jag att fortsätta blanda vilt mellan genrer, ursprung, sexualitet och vad det nu må vara som gör läsningen mer normkritisk. Som Carnhede påpekar är det alltid bra att vidga sina vyer, varvid även böcker av helt vanliga manliga genier säkert också slinker ner. Det gäller att inte begränsa sig.
Vågar inte räkna ryggarna hemma hos mig, är ganska bra att tänka på jämställdhet när det gäller musik och liknande, men just när det gäller böcker är jag mer tveksam. Tänker att det är mer utvecklande att läsa böcker som kommer från människor från hela världens håll, från olika könsidentiteter och sexualiteter. Människor från olika klasser, med olika erfarenheter. För vems historia är det annars vi läser?
Håller med om att det är vidgade perspektiv snarare än kön som är viktigt. Har som mål att läsa mer normkritiskt och lyckas ofta, men långt ifrån alltid. Att just män från väst ändå får ta så stor plats inom litteraturvärlden gör att rösterna riskerar att bli allt för likartade. Till exempel är pristagare allt för ofta väldigt likartade, men jag hoppas kunna leta upp guldkornen. När det gäller musik är det ännu mer fokus på män, inte just nu, men be tio personer att publicera sina 10 favoritalbum någonsin och räkna med att säkert 80% av dem är gjorda av män. Det snurrade en sådan utmaning på Fb för ett tag sedan och det var riktigt ensidigt.
Konstigt det där med fördelningen manliga resp. kvinnliga författare! Jag läser många många fler kvinnliga än manliga. Ändå är det inget jag tänker på när jag väljer böcker! Undra vad det beror på? Kanske skriver kvinnliga författare mer intressanta böcker i min smak?
Jag tycker man ska välja sin läsning utifrån om berättelsen verkar tilltalande och intressant. Vem författaren är blir för mig relevant först när jag läst en bok och börjar fundera över om jag vill fortsätta läsa flera verk av denna man eller kvinna. Jag tror jag fortsätter på den vägen, och då blir det automatiskt fler kvinnliga författares böcker lästa. Kanske för att jag lättare sympatiserar med deras berättelser. Därmed inte sagt att jag har några invändningar mot jämställdhet. Tvärtom. Det är också spännande att höra hur andra tänker om hur de väljer sin läsning och vad som gör att man lockas att läsa en viss bok eller ett författarskap. 🙂
På ett personligt plan är det självklart så att det handlar om att välja böcker som lockar, på ett strukturellt plan handlar det om makt och möjligheten att få sin röst hörd. Ansvaret är väl egentligen snarare förlagens än den enskilda läsarens. För mig är det viktigt med en bred läsning, men jag läser fler böcker av kvinnor eftersom de böckerna oftast lockar mest.
Även om den enskilde väljer böcker som just den tycker verkar intressanta, så måste en först höra talas om en bok innan just den boken får chansen. Undrar hur många kvinnliga pärlor som inte fått stor publik/priser osv pga de inte uppmärksammats.
Jag har en oreflekterad könsfördelning i bokhyllan och många klassiker, så det är ju inte svårt att gissa hur könsfördelningen har ”blivit”.
Absolut. Det ”blir” lätt så att böcker av män märks mer.
Väl talat, Ingerun!
Jag brukar också främst läsa böcker av kvinnor men har aldrig tänkt på att inventera bokhyllan innan. Det ska jag absolut göra.