Jag absolut älskar titeln på Peo Bengtssons debutroman Kärleken passerade här en gång, en bok som jag tänkt läsa sedan den var ny och nu äntligen har läst. Den handlar om Samuel som blir lämnad av sitt livs kärlek Johanna. Om familjeliv och om hur det ibland blir vardag utan att man märker det. Kanske ska det få vara nog, men inte om någon drabbas av passionen med stort P, som Johanna gör. Det är som om Johanna inte har något alternativ. Hon vill inte såra någon, men gör det ändå.
Jag tycker om tonen i Peo Bengtssons debut. Han beskriver sina karaktärer med respekt och låter dem förbli mänskliga, oavsett om de rent objektivt kanske gör fel ibland. Alla gör rätt och alla gör fel. Så är det bara. Den som förblir något flyktig är Johanna, men så är det inte heller hon som berättar historien. Samuel blir mer komplex och kanske är det för att han är lik författaren? Med sig själv och en dotter (?) på pocketomslaget, anar jag att det finns en självbiografisk touch.
Det är trevligt att få veta hur Samuel och Johanna träffades och utvecklades både tillsammans och isär. Det är också ovanligt att få läsa om en ganska vanlig, men ovanligt stark vänskap mellan två helt vanliga män som den mellan Samuel och Theodor. Det behövs liksom inte mer och även om Bengtsson ibland är farligt nära att göra sin historia onödigt dramatisk, lyckas han få den att förbli en innerlig berättelse om den ack så svåra kärleken, som kvävs i den långa raden av vardagar.
Du sålde in denna totalt. Jag älskar böcker som är vardagliga, men ändå speciella. Oh. Kanske blir en av de första böckerna jag drar ner till den nya läsplattan, för denna måste jag få tag i snabbt!
Kul, hoppas du gillar! Jag ska läsa fler böcker av honom.
Jag tyckte mycket om den också! Har precis läst hans ”Så länge du är min syster”, minst lika bra!
Kul! Den vill jag också läsa.