Fem sommarkvinnor

Det finns fördelar med att måla hus, i alla fall en. Idag hann jag lyssna på en rad sommarprogram, totalt fem program av fem kvinnor. Många teman hade de gemensamt, men programmen skilde sig också åt.

Sanna Lundell var en av sommarens överraskningar för mig. Jag tror inte att jag hade lyssnat om inte en kollega tipsat om det. Lundell talade om sitt medberoende och hur lång tid det tog innan hon insåg att hon ständigt anpassat sig till andra och deras behov. Hon talade också om hur kvinnans roll mycket har varit att anpassa sig till män och att vi måste tala om mäns våld. Hon undrar hur det är möjligt att våldtäkter ens existerar i ett modernt samhälle. Och när man tänker efter är det faktiskt märkligt att mer energi inte läggs på att motverka mäns våld mot kvinnor. Att det räcker med ett ”inte alla män” för att få slut på diskussionen.

Liksom Lundell talar Zara Larsson om feminism, på sjuttonåringens underbart naiva sätt. Jag kan förstå att hennes program provocerar många, men jag tyckte mest att det var uppfriskande att lyssna till en tjej som verkligen vågar ta plats. Kaxigheten är något vi borde värna om. Jag hoppas att Zara Larsson inte stukas av hatare, utan fortsätter ta plats. Hon är ung och ibland kanske tanklös, men att därför hatas och få hot om våld och ännu värre död, är för mig obegripligt. Vad är det för värld vi lever i när unga kvinnor som vågar sticka ut hakan mordhotas? Hur kan någon ens komma på tanken att hota med just våldtäkt. Parallellen till Lundells sommarprat blev tydlig och obehaglig. Larssons hat mot machokulturen är ett hat som jag delar, då den gör livet sämre för såväl män som kvinnor.

Även Kristina Sandberg talar om samhällsstrukturer som gjort att män och kvinnor skilts åt enligt det genussystem som Yvonne Hirdman talar om. Utifrån ”sin” hemmafru Maj, berättar hon om hemmafruar och funderar över kvinnoroller i olika tider. Hon talar om hur barn ofta överkompenserar för det de inte fått i sin barndom, när de själva får barn. Damn if you do, damn if you don’t är ett uttryck jag kommer att tänka på då jag lyssnar på Sandbergs program. Det blir så tydligt att kvinnor inte kan göra rätt, inte då och sällan nu. 

Att inte kunna göra eller bli rätt är något Alice Teodorescu tar fasta på i sitt sommarprogram. Hon kallar sig inte feminist, som är så vanligt bland de som istället kallar sig liberaler. Till skillnad från Lundell, Larsson och Sandberg ser hon inte samhällsstrukturer som ett skäl till ojämlikhet och talar istället om individens val som nyckel till framgång. Jag förstår att Teodorescu absolut inte är vänster. Med den uppväxt hon hade i det kommunistiska Rumänien i en totalitär stat kan hon självklart inte bli annat än en motsats till det. Precis som Sandberg talar om i sitt program är det vanligt att överkompensera för det som saknats. Totalitära stater där valfrihet och frihet inte finns skapar säkerligen många som söker just detta. Alla totalitära stater är dock och har inte heller varit styrda av vänsterpolitiker. Det glömmer Teodorescu.

Hon glömmer också att det val som hon gjort och det liv hon skapat inte bara är att välja. Jag är imponerad över det Teodorescu åstadkommit och jag håller helt med henne om att kvinnor borde stötta varandra. Jag håller dock inte med om att det inte skulle finnas något i vårt samhälles struktur som gör att alla inte har samma möjligheter och inte heller att de som kommer hit från andra länder måste uttrycka sin tacksamhet mot det nya landet.

Maxida Märek talar också om förtryck och om att vara en svensk som inte räknas. Hon talar om hur vargar alltid är viktigare än renar och hur pengar är viktigare än samer. Programmet ger mig ett nytt perspektiv på hur det är att leva som minoritet i Sverige. Det spelar liksom ingen roll vilka val individen gör om kollektivets förutsättningar inte finns. Märek har tagit strid för sitt folk och mot nya gruvor. Hon har kallats extremist och terrorist, men allt handlar om överlevnad för det folk hon tillhör. Självmordsstatistiken är skrämmande och hon vet inte vem som försvinner nästa gång. Märek imponerar på mig med sitt driv och sin målmedvetenhet.