Vi har frossat i nostalgi den här veckan på Kulturkollo och här kommer mina svar på frågorna i veckans tisdagsutmaning.
Veckans utmaning går ut på att minnas ditt -80-tal:
Vilken musik lyssnade du på?
Musik var en stor del av mitt 80-tal och många av idolerna nu hänger fortfarande kvar, som Depeche Mode, Erasure och Pet Shop Boys, men absolut inte alla. Bros och New Kids on the Block var till exempel stora idoler i slutet av 90-talet och dem klarar jag mig utan nu. Andra som Frankie Goes to Hollywood och
Vad läste du?
Jag började läsa vuxenböcker alldeles för tidigt. Att jag läste Per-Anders Fogelström och Vilhelm Moberg som elva-tolvåring känns helt okej, men när jag ser att Hästarnas dal kom ut på svenska 1983, då jag var nio och Mammutjägarna 1985, blir jag lite oroad över min smygläsning. Förhoppningsvis var de inte helt nya när jag läste dem, med tanke på de minst sagt explicita sexscenerna.
Annars var Barbara Taylor Bradfords böcker om Emma Hart, Sidney Sheldons På andra sidan midnatt och en rad andra författare som skrev så kallad tantsnusk, som jag glömt namnet på.
Självklart läste jag ungdomsböcker också, som böckerna om syskonen Tillerman av Cynthia Voigt.
Sedan läste jag självklart Kamratposten och grät åt artiklar om fattiga barn i Reagans USA, som inte hade mat i kylskåpet. Okej var också en populär tidning och i slutet började jag köpa Smash Hits i tidningskiosken Turisten på Kungsportsplatsen i Göteborg.
Vad såg du på?
Miniserier baserade på Judith Krantz böcker, som Princess Daisy och Mistrals dotter. Dallas var ett måste, Fame var en stor favorit och Falcon Crest såg jag i smyg. Filmer jag älskade hittar du här.
Vem/vilka var de stora idolerna?
Herrey’s var kanske mina första riktigt stora idoler. Sedan följde Alphaville, Depeche Mode, A-ha och diverse andra band. Sedan var jag också helt övertygad om att Olof Palme skulle rädda världen och det gjorde mig lite mindre rädd för kärnvapenkrig.
Vi hade nog ganska lika idoler (minus Depeche) och precis som du så trodde jag att Palme skulle rädda världen. Jag kan inte komma ihåg exakt när jag läste om Ayla, men det var säkerligen alldeles för tidigt. Jag vågar dock mig inte på att läsa om dem – man får säkerligen inte samma wow-känsla nu som då. 😀
Meh, får nog ta en Depechekurs med dig asap.