Jag har väntat med att läsa Världens viktigaste kyss av David Levithan, för att jag ville spara den till det perfekta tillfället. Jag brukar göra så när det handlar om böcker jag verkligen tror att jag gillar, men som ni alla vet finns det typ inga perfekta tillfällen. Alltså läste jag den just nu i september, mitt i en av de stressigaste perioderna. Så här i efterhand kan jag tänka att det kanske var det perfekta tillfället trots allt. Mitt i all stress var det fantastiskt att få njuta av David Levithans otroligt vackra bok.
Världens viktigaste kyss handlar om världens längsta kyss, som Craig och Harry vill genomför. I 32 timmar ska de stå upp och låta sina läppar mötas. De ska bara kyssas, varken mer eller mindre. Det faktum att de inte längre är ett par som är sanslöst förälskade gör situationen lite enklare.
Världens viktigaste kyss handlar också om Ryan och Avery, pojken med det blå håret och pojken med det rosa håret som föddes som flicka. De två möts på en queer-bal och går sedan på en första date. En förhållande som knappt börjat, men som smyger igång på ett trevligt sätt, trots bomber och granater som viner kring dem.
Världens viktigaste kyss handlar dessutom om Peter och Neil, som gått en bra bit tillsammans redan, men vars förhållande hotas av svartsjuka. De är ett par, vill vara ett par och försöker kämpa för att vara det.
Världens viktigaste kyss låter oss också lära känna Cooper i den svartaste av historier. Han som utmanar världens och sin sexualitet på ett ibland gränslöst sätt. Han som flytt hemifrån efter att hans föräldrar sett vad han gjort på sin dator. Han som är ensammare än alla andra och gör val för att fortsätta vara det. Han som undviker allt och alla som kan ge en mer varaktig närhet.
Världens viktigaste kyss handlar om de som inte längre finns i livet. De som dog plågade av AIDS. De som inte kunde kyssas offentligt. De som redan då levde i skuggan. Nu står de där i utkanten av scenen, likt en kör i ett antikt drama iakttar och kommenterar de allt som händer. De är de döda bögarna, de som saknar sitt eget liv, men är glad att de flesta pojkar de nu vakar över har fått ett bättre liv än de hade. Kören berättar i vi-form och det är oändligt vackert. Jag läste några passager för mina elever idag, för att visa Levithans kreativitet och jag hoppas att de blev i alla fall hälften så berörda som jag blev av hans text.
Sist med inte minst handlar Världens viktigaste kyss om de som står runt omkring. Nära och kära, men också om vänner och fiender som följer kyssen på nätet och i verkligheten. Kyssen får stort genomslag och följs av fler och fler. Några tar sig till platsen för kyssandet och skriker om bögjävlar. Andra ger sitt stöd till Craig och Harry, vissa av dem är tveksamma till en början, men ändrar uppfattning. Andra kommer kanske aldrig att göra det.
Behöver jag säga att jag tycker om Världens viktigaste kyss? Jag tror ni har förstått, men jag säger det igen. Jag tycker verkligen om den här boken. Mycket. Inte för berättelsen i sig, den är egentligen ganska enkel, men för hur den är uppbyggd och hur den berättas såväl berättartekniskt, som rent språkligt. David Levithan är en fantastisk författare. Punkt.